Svagstyrkeskratt.

Operation Flytta blogg är fullbordad. Så gott som. Från och med nu ska jag föra min nästan-dagbok någon annan stans. Här:  http://svagstyrkeskratt.blogspot.com/ . Titta in där?

Jag flyttat en del inlägg, de senaste ungefär, men resten kommer att finnas kvar på den här om man vill läsa gammalt och så.


9 november.

Jag gick till biblioteket och plockade ned varenda bok som handlade om mig från sina hyllor. Och jag tog dem med mig hem. De om verkligheten och saker som är ännu mer verkliga.
Med orden byggde jag ett hus, ett slott. Jag pillade loss dem från sidorna och staplade dem på varandra. Tills jag inte syntes mer.

L' Exposition Universelle de 1900 à Paris


Gullbergskajparadis



Jag och fina Ylva åkte till Gullbergskaj. Där klättrade vi på båtar och reportagetecknade och allt var fint. Sedan drack vi te och delade på världens största muffin. Det var också fint ♥

And the head said theat you always were a queer one from the start.

Och när du väl lärt dig gråta kan ingenting hindra tårarna från att falla. Muren som så länge hindrat vettenmassorna från att rinna längs dina kinder har rämnat och nu är det bara salt hav var du är går. Vattenpölar som blöter ned dina skor och speglar stjärnor du inte kan nå. Armar räcker inte för att fånga lyckan. Och de räcker inte upp till ytan när vattenkaskaderna dränker världen.

And every tree dropped every leaf.

Jag andas solig höstluft. Den fyller mina lungor med orangea löv och blå himlar. Tränger undan vattnet som hotat att dränka mig så länge. Jag steppar på asfalten, gör piruetter och känner löven som faller ned och lägger sig till rätta på min basker innan jag skakar dem av mig igen. I mina vinterkängor tar jag ett steg i rätt rikting; mot solen bakom de snart kala grenarna.

October burns red.



>>Lovers are not the best when it matters. Mouths dry up, palms sweat, conversation flags andall the time the heart is threatening to fly from the body, once and for all. Lovers have been known to have heart attacks. Lovers drink too much from nervousness and cannot perform. They eat too little and faint during their fervently wished consummation. They do not stroke the favoured cat and their face-paint comes loose. This is not all. Whatever you have set store by, your dress, your dinner, your poetry, will go wrong.<< - J.W.

All my life I've been waiting for something lasting.

Sommaren försvann utan att säga adjö och nu tar jag tillbaka allt det elaka jag sa. Nu blåser det lite för mycket hela tiden och jag har tagit fram min vinterkappa. Den är blå. Ständig kyla, varma strupor, jasminte i fina burkar och värmeljus som luktar svagt av någon exotisk frukt. Jag fick dem av mamma. Det regnar från alla håll samtidigt, men aldrig uppifrån och jag blir alltid lite blöt. Det är höst nu.
   Och allt det där jag tänkte om att flyga med vinden - som maskrosfrön - det blev aldrig något av det. Ibland försöker mitt hår göra så, men mitt huvud håller för hårt. Ibland försöker mina tankar göra så, men jag håller för hårt. Med all min kraft. Fast en gång tappade jag taget. Och jag föll. Jag orkade inte fånga dem igen så jag koncentrerade mig på att knipa ihop tårna så hårt det bara gick och rulla ihop mig till en liten boll. Önskade att jag skulle få bli en del i det vita, kalla kaklet jag kände mot min ryggad.
   Men tryggheten och sofforna i miobutiken plockade ned mina tankar från himlen igen och gav tillbaks dem till mig. Nu håller jag dem hårdare än någonsin.

5 oktober, 2009

>>And perhaps I have to say that the landingplace I am really looking for isn't a place at all. It's a person, it's you. It's the one place they can't build on, buy or bomb because it doesn't exist anywhere where they can find it.
   But it doesn't seem to exist anywhere I can find it either.<< (J.W)

Love is not pop.

Jag glömde hur man gjorde. Det där med översvämmning och blöta kinder. Kom på det efteråt. Och jag vet, ord färdas inte genom rymden. Frimärken är det enda som orkar bära allting hela vägen. Du är värd mer än allt fåglarna samlat. Och Berlin ligger så fruktansvärt långt bort. Men i sextio minuter var allt perfekt.



Will you remember the dress I wore? Will you remember my face? Will you remember the lipstick i wore? This world is a wonderful place.


Chestnuts in my pocket.



Färgglada tuggummin som tappar smaken alldeles för fort. Kastanjer på marken, i himlen, i händerna och i fickorna. Päron upp till taket. Konstgräs och Mariekex för sju kronor.
Jag tycker så himla mycket om den där Sara ♥


Buss på villovägar.

Bussen mellan mina två världar. Sex personer med blickarna genom smutsiga förnsterrutor och tankarna i atmosfären. Framför mig sitter en man med en bok. Han slickar på pekfingret och tummen varje gång han ska byta sida och ibland tar han av sig glasögonen och gnuggar sig i ögonen. På ryggstödet bakom hans nacke skriker någon "Sug min kuk" och "Hora" till mig med stora svart tuschbokstäver. Alex hjärta Josse.
Ur högtalarna hörs musik som får mig att tänka tandläkarmottagning och kalla golv. Blundar. Tänker på händer och självlysande stjärnor istället. Rufsigt hår och natten. Popsongs your boyfriend is too stupid to know about. Tomhet finns inte och jag kan inte sluta le.

With my knees against my mouth I'm perfectly round.



Och visst känns allt så mycket lättare när man vet vart man är på väg?


23 september 2009

kullerbytta subst. -an -or rotation av kroppen
ett helt varv framåt (eller bakåt) med huvudet
och händerna i marken eller golvet


No time for us.



Mina hjältars ord fyller mig och jag önskar så att de var mina. Att de som vanligt visste allt och förstod. Att den där glödande känslan var min och att sångerna handlade om mig, sådär som de alltid gör annars. Men vilka sånger handar egentligen om att inte veta vart man är på väg, om att känna allt och inget på en och samma gång och om att inte veta var den där jävla stenen kommer ifrån? Och den sänker mig. Stenen. Dränker mig. Varför föddes jag inte med gälar?
  Men det är höst nu och världen är alldeles orange. Ljuset som bryts genom löven har en annan färg och mörkret kommer fortare på kvällen. Precis klockan 16.47 fyller solen gatorna på det allra vackraste vis och jag undrar om den gör likandant i San Francisco ibland. 


Om

Min profilbild

malin

RSS 2.0