popsong

Bokstäver, ord och meningsbyggnader snurrar omkring i mitt huvud. Jag tänker på franska, försöker prata en engelska utan gramatisk korrekthet för att göra mig förstådd och min svenska håller på att bli näst intill bortglömd. Mitt huvud känns fullt av de tyngsta stenar som någonsin funnits i världen och jag är hela tiden ett litet steg efter det som kallas verkligheten och nuet. Att inte kunna kommunicera på ett någorunda vettigt sätt med någon som bor i ditt hus är en stor psykisk påfrestning och snart faller jag. 
  Men trots detta mår jag i övrigt mycket bra. Jag vet var jag har mig själv och allting annat. Och någon dag, när en fransman inte längre bor i min källare, ska jag lägga upp fina bilder på allting som gör mig lycklig och det som är fint i min värld just nu, men än så länge finns han fortfarande där. Jag tror dock att han sover...

Bilden är från Siv och Edinas blogg

Imorgon får jag besök från Frankrike och jag är rädd.

Pelle har fem äpplen som han ska dela mellan sig själv och hans syster Lina. Pelle blir förvirrad för man kan ju inte dela fem äpplen på två, men då kommer Lars och säger att han kan ju äta upp det sista äpplet och då blir det med en gång mycket lättare för Pelle och Lars får ett äpple medans Lina och Peller får två var. Sedan kommer Pia när de tre barnen har ätit upp ett äpple var och säger att hon vill minsann också ha ett äpple, men de kan inte ge henne ett äpple för då får inte Pelle och Lina lika många äpplen och Pia kan inte få båda två för då blir det orättvist mot alla andra som bara fått ett. Helt plötsligt skriker Lina till för hon har trampat på en liten kniv och hon börjar blöda en hel massa och då kommer Pelle på att han kan dela äpplena med kniven så att alla fyra barnen går en halva till var och Pia får faktiskt nöja sig med ett halvt. Men Lars har dött eftersom han hade glömt bort att han var alergisk mot äppelskal och har fått prickar i hela ansiktet, så han kan ju inte äta något äpple och nu vet inte Pelle hur han ska dela för att alla ska få lika mycket så han bestämmer att de ska göra fruktsallad fast med bara äpplen och börjar skära upp äpplet i tärningar. Men så helt plötsligt blir Pia alldeles vild och börjar slicka på alla äppelbitarna och sedan på Linas tår. Pia har blivit vampyr och dricker upp allt Linas blod så att Lina blir alleles tom. Som en vattenballong utan vatten ungefär. Men Pia har druckit alldeles för mycket och ser ut som en full vattenballong istället och så råkar sätta sig på en spik och hon spricker och det srutar blod överallt. Och nu blir Pelle jätteglad för han får ju ha hela fruktsaladen för sig själv.

Fin vår och blå himmel - men ändå tillräckligt många moln för att man inte ska få dåligt samvete av att sitta inne, kreativitet som kliar i fingrarna, mina favoritlåtar på repeat, äckligt godis som blivit kvar i påskägget från helgen, fina människor som finns bara några få telefonstolpar bort,  en vacker pojke som fastnat i dagdrömmarna och som håller mina mungipor lite närmare himlen än vanligt och mitt privata regmoln på semester. Allt är som det ska och även om jag vet att det inte kommer att vara såhär för alltid så är jag så glad, så glad att jag är glad just precis nu.

FAVORIT
Djur: domherre och val.
Färg: turkost, rött och marinblått.
Film: smala sussie, star wars och transformers. och amelie.
Låt: 1 2 3 4 - feist (for now)
Ställe: apslätten i kålltorp.
Plagg: min bruna kofta.
Uttryck: "bah va?"
Bok: drömfakulteten av Sara Stridsberg och livet vinkar (som en Kurt) av Katarina Danielsson
Ord: långa ord med många vokaler som jag inte förstår vad de betyder och sådana som värmer. och kardemumma.
Artist: Kate Bush
Stad: Köpenhamn och London.
Mat: sushi.
Band: midlake
Blogg: vad-hedwig-hittade.blogspot.com
Lukt: ingefära, varm asfalt och kemisk jordgubb