nioende september.
idag har jag varit på skogsutflykt med min mycket sympatiska klass och plockat giftiga svampar. det hela var en ganska trevlig upplevelse som fick mig att fundera över varför jag inte spenderar mer tid utomhus och lever ljuvligt frilufsliv lite då och då.
jag tror att sälva uppgiften gick ut på att hitta så många olika sorter av svampar som möjligt, och då menar jag inte olika arter utan till exempel skivsvamp eller rörsvamp, men vi var alldeles för upptagna med att beundra fina små svampar som såg ut som designerlampor från sjuttiotalet och undersöka små vita saker som såg ut att kunna vara självlysnade och börja dansa och sjunga på kvällen. vi blev förföljda av rasmus och per som tappat bort erik och matteus med kartan och eftersom vi är egoistiska och elaka så försökte vi förtvivlat skaka dem av oss, dock utan framgång. så de följde efter oss som hundar, som rasmus själv skulle uttryckt det.
efter att ha hittat hur många olika svampar som helst i alla olika former och storlekar kom vi till sist, med hjälp av ellas otroliga skills på att läsa karta, fram till guddehjälm hembygdsgård där vi möttes av en glad no-lärare (som vi för övrigt tycker väldigt mycket om) och vi sysselsatte oss med de ganska tråkiga uppgifterna och frös en hel del. ibland kan varm choklad vara lite extra gott ska ni veta.
sedan åt vi konstig sojakorv och fick titta på gamla likvagnar och kaninhackare samt gustaf vasas släktträd i de gamla husen.
på väg hem fick vi sjutts med en bussig busschafför till hålta och och jag och fanny bestämde oss för att plocka lite mer svamp innan bussen som gick ända hem anlände. det blev ganska många små kantareller och kantareller är ett fint ord.
väl hemma igen har jag hunnit bli lite trött och slö och lite röd färg börjar visa sig på mina kinder efter en hel dag utomhus. men jag tycker om det, det är så det skall vara.
sjunde september.
mys helg. älskling var här och vi var helt och hållet upptagna av ingenting. det är fedt nice.
eftersom det, till min förfäran, inte blev någon fefo-träff för min del (jag hade verkligen sett fram emot att träffa alla igen, det var ju så fruktansvärt länge sedan nu) satt jag och adam hemma och tittade på film och myste innuti vårt torra och varma hus medan regnet öste ner utanför. när det senare på eftermiddagen klarnade upp gick vi ner till havet och ritade i sanden. adam visade sig dessutom vara skillad på att kasta macka, en tills dess väl dold talang. vi tittade på aladin och åt glass. det hela var hemskt trevligt och även om jag var väldigt ledsen över att jag missade fefo-träffen, så var det här rätt bra ändå. rättså väldigt bra.
jag ska dessutom köpa en ny saxofon. det tycker vi om. jag var inne här om dagen och provade olika märken och storlekar, samt munstycken och rörblad. till sist bestämmde jag mig för två stycken som jag fick med mig hem för att prova i lugn och ro och den snälle mannen i butiken skickade med mig fem eller sex olika munstycken och fyra olika tjocklekar på rörblad. det är svårare än man kan tro att bestämma sig, men jag tror jag börjar komma fram till något bra.
i affären fick jag dessutom pröva en jättegammal. den var från mitten av femtio-talet och var hemskt tuff. dock var klaffarna mycket konstigt placerade och det var ganska svårt att spela, eftersom saker och ting inte riktigt satt där de skulle, men det var roligt.
att stå där i deras halvljudisolerade rum och spela är dock inte något vidare trevligt. särskillt inte när man vet att någon som är mycket bättre på att spela än en själv står och lyssnar utanför. inte för att mannen i fråga inte var snäll, för det var han och han plockade fram olika modeller och märken åt mig och jag tror absolut inte att han tyckte illa om mig för att jag var sämre än honom för han var ju mycket äldre och har spelat mycket längre än mig, men det känns ändå inte så bra att ha honom ståendes där. man känner sig liksom lite besvärad. därför var det en enorm lätnad när han sa att jag fick lov att låna hem någa att prova i lugn och ro. kanske förstod han att jag tyckte det var lite småjobbigt.
jag är i alla fall hemskt glad och jag längtar tills jag kan börja spela på min nya saxofon.
nog för den här gången. nu ska jag fortsätta skissa på min skrynkliga gubbe med glasögon och dricka lite te.
♥
fjärde september.
september. det låter fint. det känns bra när man säger det på något vis. september.
jag blev lite avundsjuk här om dagen (det var kanske igår, jag vet inte) när jag satt hemma och tittade på teve. eftersom min koncentration egentligen låg någon annan stans än på teveskärmen uppfattade jag inte mycket av själva programmet i sig, men det som fick mig att titta upp var ernst kirchsteigers (åh, ernst!) mysiga och lite småflummiga rösta säga: "...och här i sundsvall har hösten kommit så långt. titta på alla de vackra färgerna på löven...", eller något i den stilen, och vad ser jag om inte ett sundvall täckt med röda, orangea och gula löv. sundsvallsborna hade allesammans plockat fram sina höstrockar och halsdukar ur garderoben och jag blev avundsjuk, så avundsjuk. hösten är det finaste som finns och att den inte kommit och bott hos mig här än gör mig ledsen. det är så mysigt att krypa in och gömma sig i fina halsdukar och tjocka tröjor tillsammans med någon man tycker om och en kopp te.
jag har kommit på att det i särklass charmigaste som finns är när någon döljer sitt ansikte i en jättestor djurmask av papremache eller helt enkelt klistrar på ett kaninansikte ovanpå en bild av sig själv. det är fint på något vis. precis som krossat poslin, det är också fint.
nu tänkte jag återgå till verkligheten, dåliga videor på mtv samt en kall kopp te. att vara sjuk är ingen bra grej.
so long ♥
trettionde augusti
men sara är bra. sara är jättebra. och göteborg med sara är trevligt. jättetrevligt. punkt.
idag var jag på mysig middag hos fanny också. men det kanske jag lägger upp bilder från imorgon. hur som helst så gjorde vi lassange och bakade morotsbröd. och sedan åt vi fannys underbara tårta och såg på smala sussie. och så åt vi goda chokadklumpar med nötter och marsmellows i. och så fick jag träffa hennes vän nattalie som jag hört så mycket om. hon var en mycket trevlig människa på alla sätt och vis och jag tyckte om henne.
när jag kom hem var mitt hus tomt och tyst som i graven. min familj är i stockholm. på ett sätt är det skönt, men man känner sig så fruktansvärt ensam när man kommer hem och låser upp ett tomt hus och det är mörkt ute och alla sommargäster har åkt hem och allt känns bara dött. jag lyckades trots allt låta bli att drabbas av depprission och satte mig för att se på det som återstod av masdjävlar, vilket är en litet konstig film enligt mig. lite ledsam, men på ett bra sätt. det är en sådandär film som man borde titta på när man mår dåligt, eftersom allt i filmen får allt dåligt att bli komiskt. som när den fulle gubben får tag på ett gevär och man hör någon ropa "vad faaan, ingvar!" irriterat på dalmål då är allting bara ironiskt. det känns bra. det är en sådandär film som inte har någon direkt mening eller handling. det tycker jag om.
vi har påbörjat ett trevligt visdiktarprojekt i svenskan den här veckan. det känns bra, med tanke på att jag sett fram emot det så hemskt länge. trots det hade jag konstigt nog inte funderat särskillt mycket på vilken visditare eller poet jag skulle vilja jobba om. jag fick som vanligt beslutsångest och efter att ha vägt mellan cornelis wresvijk, edith södergran och bellman i några timmar tror jag att jag äntligen bestämmt mig för edtih södergran., med viss uppmuntran från ylva. jag tycker det hela ska bli hemskt intressant och jag ser fram emot det så mycket att jag nästan spricker. och jag hoppas att konserten blir så fin som jag föreställer mig. åh.
egentligen har jag ingeting mer att skriva så jag tror att jag slutar här innan jag villar bort mig totalt i min trötthet bland bokstäver och skiljetecken och hamnar någon helt annan stans. det slutar aldrig väl ska ni veta. men jag hoppas kunna återkomma snart igen, nu när jag börjar få koll på det är med skrivandet. so long.
tjugoåttonde augusti
hej folks. mitt hår är nu avsevärt mycket kortare, så även min lugg, vilket var ett fullkommligt misslyckande. självklart är det mitt eget fel som vanligt. jag borde insett att klippa mig under en period av fruktansvärd beslutsångest inte var någon bra idé. tack vare det fick jag lite panik när den snälla frisören sa att hon tyckte jag skulle klippa rak lugg igen och kunde inte bestämma mig. till slut sa jag att hon fick göra det eftersom min hjärna optimistiskt sa till mig att det växer ju ut igen, vilket i och för sig är sant., men det hjälper ju inte att det växer ut till jul om man har skolfoto imorgon. tanken var ju, som jag tidigare låtit er förstå, något som liknade lucys hår, men istället känner jag mig just nu som lotta på bråkmakargatans mamma. jag måste i och för sig medge att jag börjar vänja mig nu. jag antar att jag bara måste se mig själv i spegeln otaliga gånger och tänka tillräckligt många possetiva tankar. det är inte så farligt. jag har ju varit med om värre.
i helgen var jag föresten hos ella på en högst mysig och underhållande te- och pärlworkshop. alltihopa var mycket underbart och de människor som var närvarande är bland de finaste jag vet. dock skulle ni förmodligen inte veta vilka det var om jag nämnde namnen på dem, så jag låter bli, men jag kan säga att de är väldigt väldigt snälla och vänliga bra på alla sätt och vis.
förutom det uppenbara såg vi på film - pippi, det levande slottet och love hina julspecial - och skrattade åt hur små tommy och annika var och förundrades över sofies hår, gjorde tacopaj, tupperade fannys hår och gjorde en fin boll framtill, tog konstiga kort med blixt och gick nattpromenad för att följa per till färjan.
jag har nog inte skrattat så mycket på väldigt länge och jag älskar dem allesammans.
tjugoandre augusti
efter en vecka i skolan tror jag att jag börjar få lite ordning på saker och ting. jag börjar till och med vänja mig vid sjuorna är små, även om jag fortfarande får lite av en chock när någon liten pojke med sin längd på 1,20 springer förbi. de nya lärare vi fått för året verkar mycket trevliga, om ni frågar mig. svenskalärare verkar dock känna en viss förkärlek till hårväxt. är det inte håriga armar så är det mustach. och då är det kvinnor vi talar om. vi har bara haft vår nuýa svenskalärare en lektion, men jag tror jag har bestämt mig. jag föredrar mustacher.
c-korridoren har också förändrats mycket. de stora, stökiga, trevliga nior som alltid var i vägen förra året har nu ersatts av små sjuor som bara tar upp hälften av korridoren. man behöver knappt knuffa sig fram längre och jag saknar intimiteten. annars är det mesta som vanligt och som det ska.
jag har även beställt en klipptid nästa vecka. onsdag klockan fjorton och trettio. det blir tyvärr inte krulligt fluff den här gången på grund av ristande djärvhet utan lucy-hår, bara för att det är så sött. dock inte riktigt lika dant, men nästan.
nu ska jag gå och lägga mig för att vara pigg imorgon, då jag ska på en högst mysig te- och pärlworkshop hos en mycket älskad ella. sov sött allesamans! ♥
nittonde augusti
igår var sista lovdagen så därför bar det idag av mot skolan, med mindre höga förväntningar i de obefintliga fickorna, med en älskad (ibland mindre älskad) och full marstrandsbuss. när jag väl var framme och möttes av en stor hög före detta 8H försvann alla dystra tankar och den välkända flummiga gladheten tog överhanden. då är inte sitta still och ha upprop den direkt ultimata sysselsätningen, men jag gjorde så gott jag kunde medan scheman och diverse andra papper delades ut. under pausen - som var oerhört välbehövlig - gick vi runt för att se på de nya små sjuorna och kanske, eventuellt, komma åt att peta på dem. de hade dessvärre gått hem för dagen, så vi sysselsatte oss med att gå runt och leta efter homofober att linda in i HBT-tejp som ella hade med sig.
senare, när allt som skulle göras var avklarat, for jag med fanny hem. vi åt singoalla som på något sätt blivit smittade av banan smak och tittade på när någon mysko snubbe på teve fick folk att glömma bort vad deras hund hette och trollade in kapsyler i flaskor. det var sjukt scary ska ni veta. jag földe med fanny till frisören och när vi kom ut därifrån hade hon det allra finaste vita hår ni kan tänka er. nästan som sockervadd. undertiden passade jag på att ta mig en titt på alla de trevligt konstiga, men även de läskigt normala, frisyrerna i de många tidningar som brukar finnas i frisörsalonger. det hela ledde bara till beslutsångest. krulligt fluff eller lucy-frisyr? jag behöver klippa mig, det är ett som är säkert. mitt hår har växt som ogräs under sommaren och jag har inte orkat göra något åt det. men nu när det fruktade skolkortet närmar sig börjar jag inse att det kanske är dags att göra något åt det. såhär kan vi ju inte ha det.
av någon anledning tycker jag att hösten har börjat nu. det hela är ganska mysko egentligen, eftersom det än så länge bara är augusti och fortfarande ganska varmt. det kan ju kanske bero på det regn som plötsligt bestämmt sig för att blöta ner vår ändå ganska trevliga jord, eller på att skolan börjat eller så. hur som helst så tycker jag om det. hösten är min absoluta favoritårstid. det är sådär precis lagon varmt, sådär så man kan gå omkring med en mysig kofta och halsduk, och löven får så fina färger och man kan sitta inne och dricka te och spela spel utan att få dåligt samvete för att man inte är ute i det fina vädret. allting är så fruktansvärt mysigt på hösten.
jag vet egentligen inte vart jag vill komma med hela den här blogg-grejen. hur kul är det för folk att läsa vad jag har gjort liksom? jag antar att jag bara behöver skriva av mig och då är dte ett ganskatrevligt sätt att göra det på, så jag antar att jag fortsätter. kanske kommer jag på ett bra syfte med det hela lite senare. och jag är ju hemskt glad att det finns lite trevliga människor som läser den. det är jag mycket tacksam för!
artonde augusti
äppelpaj är gott.
pannkakor är gott.
jag och lollo är onyttiga som få.
punkt.
sjuttonde augusti
nog om jobb. efter stängning igår träffade jag adam och vi åkte hem till mig och åt pannkakor med halonsylt och socker på. senare på kvällen satte vi oss och tittade på spirited away, vilken är en högst underbar film.
morgonen därpå hanns inte mycket annat med än frukost och sedan lämnade han mig för att åa och köpa en ny gitarr.
jag sysselsatte mig då med att försöka lösa rubriks kub. efter ett antal försök om inte lyckats gav jag up det och försökte istället förgäves få tag på ella som jag hade planerat gå på people from pascal med på kungstorget. istället begav det sig så att koffe föjde med och det hela var hemskt trevligt då vi även träffade anja och lisa där. people from pascal, numera kända som P5 records, är ett av de snyggaste och bästa banden jag någonsin hört och gissa vem som har deras EP? jag och halva göteborg. den skall nu lyssnas sönder så hårt som det bara går tills jag avslutar varje mening med rasta hunden.
fjortonde augusti
okej, jag erkänner. jag är verkligen fullkomligt värdelös på det här med bloggande. det var en hel månad sedan jag skrev senast, en månad och en dag närmare bestämt, och sedan dess har det ju självklart hänt en hel del som skulle vara både intressant och roligt att skriva om. dock räcker orken endast till att nämna några av dem. jag har seglat över stora öppna hav mot främmande länder, haft en hemskt trevlig vistelse i skåne, tittat på exotiska fiskar genom glasfönster, suttit på en filt utanför way out west och hört fina musikanter spela min favoritmusik - däribland broder daniels allra sista spelning och håkan hellström (gråta) - och sett miss li spela på en alldeles för stor scen på götaplatsen.
under den senaste månaden har jag även lyckats hitta en rad nya band och musikaliska människor som jag tycker mycket om. patti smith och midlake är några av dem. jag tycker bibliotek är hemskt bra uppfinningar. man kan låna så mycket man bara orkar bära, både i bok- och musikväg, bara för att man hört namnet förut eller för att omslaget ser trevligt ut. och ibland hittar man lite extra trevliga saker.
idag har varit en hemskt trevlig dag. den har tillbringats hemma hos och tillsammans med elin, som är hemskt trevlig hela hon, och vi har plockat björnbär bland taggiga buskar och sedan bakat muffins att lägga dem i. jag har även lärt mig ett nytt tärningspel, som var mycket roligt men som jag var fruktansvärt dålig på.
det här är också en lite extra lycklig dag eftersom att jag nu fått reda på både att håkan ska spela på liseberg trots allt och att hello saferide släpper en ny skiva bara två dagar innan! jag är lycklig!
trettonde juli
men så långt har vi inte kommit än. nu ska jag berätta för er vilken underbar fredag jag gick igenom för enast två dagar sedan. det var nämnligen lars winnerbäck på slottskogsvallen och jag och thea for dit glada i hågen för att få se fulla människor, kravallstaket och såklart en och annan trevlig musikant.
kvällens inledande sexualundervisning som vi iakttog med roat intresse följdes av en emil jonsen som fångade oss med sin underbara komik och fina små visor. maia hirasawa sjöng sedan fint på den stora scenen, men henne lyckades jag inte känna någon närhet med eftersom ca åtta tusen personer skiljde oss åt. så när hon spelade var vi lite bitchiga och gick och tittade på skivor i det lilla skivtältet istället för att lyssna på hennes sköna sång, men ni bör veta att vi inte gjorde det av elakhet, utan endast på grund av att vi helt enkelt tyckte det kändes bättre att bara gå och lyssna på musiken lite i bakgrunden.
efter ännu en liten stund stod vi längst fram för att få se en älskad miss li framföra sina sånger för oss tillsammans med sitt söta, välklädda band. (jag bör också tillägga att hon hade hemskt fina skor) hela hon är så söt och charmig att man bara vill krama henne och när hon pratar gör hon det med så söt liten borlängedialekt att man blir glad i hela kroppen. (det glada i kroppen skulle i och för sig ha kunnat bero på det faktum att jag precis fått min biljett signerad av en alldeles underbar emil jensen i rosa byxor) hon sjöng och spelade så fint och vi sjöng och sjöng så falskt som ni bara kan tänka er och så högt att vi blev alldeles hesa och jag var lycklig.
och sedan, helt plötsligt, var det dags att inta en plats så nära stora scenen som vi bara kunde i folkvimlet för att försöka få en första skymt av lars, vår älskade lars. när vi var ungefär femtio meter från scenen tvingades vi inse att vi faktiskt inte kunde komma närmre och nöjde oss med det. allting kändes så overkligt. det är precis som alltid när man hör en människa man endast hittills sett på bild framföra ens favoritlåtar på en stor scen inför tusentals människor, man tror inte att det är sant. det känns som en dröm. den där människan är inte lars, för lars finns inte på riktigt. lars är ingen vanlig människa. han får ju för sjutton plats i min stereo, i min lilla ipod till och med. det är så konstigt och fullkomligt obeskrivligt. så obeskivligt underbart.
till slut tog vi med oss våra värkande fötter och lyckliga kroppar hem, hämtade av min snälle far, utan att ha blivit vådtagna en enda gång och utan att ha blivit bjudna på sprit av någon alkoholiserad farbror. en underbar kväll som avslutades med en stillsam nattmacka i vårt tysta, halvsovande hus innan vi gick och lade oss i våra sängar, respektive luftmaddrasser.
sjunde juli tvåtusenåtta
kom nyss hem efter en lite smått tröttsam dag på jobbet. i och för sig beror det nog inte så mycket på jobbet i sig, utan mer att jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna och går upp alldeles för tidigt. det här tar kål på en efter ett tag.
det skulle ju även kunna bero på krampen jag får i käkarna av att stå och le hela dagen. "hej" le. "en hallonsorbet och en choklad?" le. "bägare eller rån?" le. "nej, tyvärr har vi inte nötströssel" le. "det blir tjugofyra kronor tack" le, le, le, le, le. hela tiden. och det spelar ingen roll hur sur tanten är, jag ska le i alla fall. le och se och se glad och snäll ut. en glad och snäll glassflicka, det är jag det. men jag är inte bitter. jag får ju lön för mödan. förhoppningsvis räcker det till en käkoperation till slut.
trots detta kan ingen motbevisa att jag är sveriges lyckligaste människa. biljetterna till lars winnerbäck är beställda, betalda och uthämtade och ligger just nu lugnt och stilla i min väska och bara väntar på att få bli sönderrivna av en irriterad biljettrivare i slottskogen. och det hela blir ju inte sämre av att miss li och maia hirasawa också kommer och spelar. så även den för mig föredetta okäda emil jensen, med underbar malmödialekt, och de än så länge okända almost like boys med cissi, nour & maud.
och som om detta inte vore nog är det inte vem som helst som sällskapar med mig under min underbara kväll, utan nämnligen min älskade thea som jag saknar enormt sedan hon flyttat till magra.
lyckan blir fullständig då jag inser att det endast är ungefär en och en halv dag tills jag får träffa adam igen. tre veckor är allt för lång tid att vara så många mil ifrån varandra, men nu är de snart över. alla tre.
igår satt jag vid symaskinen hela dagen och sydde mig en ny plånbok, då min gamla är på gränsen till oanvändbar. enda avbrottet var för att göra lite champinjonsoppa åt familjen. den blev hemskt god, även om grå sås inte llatid ser så aptiylig ut. även plånboken blev fin. jag är hemskt nöjd och planerar att lägga upp en bild innom en än så länge obestämd framtid. vi får väl se hur det blir med det.
nu ska jag sätta mig och göra något hemskt oviktigt. vet inte riktigt vad ännu, men det kommer jag väl på så småning om.
tills nästa gång; au revoir, mes amis!
fjärde juli
nu har jag jobbat större delen av veckan (därav avbrottet) och precis bara för det har gud bestämt sig för att äntligen skicka fram lite sol och värme. så står man där inne och svettas och ser alla glada människor som traskar in och köper glass medan man bara önskar att man fick ledigt, bara så jag får gå och bada lite? men inte då. nu är i det åtminståne över och jag har hela helgen ledig inna jag ska jobba igen på måndag. det känns bra och jag hoppas att gud inte är arg på mig eller så.
angående jobbet så tror jag jag börjar vänja mig lite nu. jag vet vad jag ska göra och var allt finns. det känns bra.
jag vet inte om jag har så mycket att berätta egentligen och då känns det här ganska meningslöst. egentligen finns det säkert en hel del jag skulle kunna dela med mig av, till exmpel att narniafilmen är hemskt bra och att den lilla robten wallie är hemskt söt och att adam kommer hem om inte ens en vecka, men det har jag ingen ork att göra nu.
ha det bra och använd solskyddsfaktor
trettionde juni
idag har jag irrat runt i den stora staden på jakt efter nödvändgheter under sommarens varma dagar. Det vill säga badkläder och shorts. när jag kom hem hade jag hittat vad jag skulle ha och min snälle far hade hjälpt mig med pengar eftersom mitt kort inte fungerade och jag varit dum nog att inte ta med mer kontanter. det hela slutade i alla fall väl och jag kom hem med ett par shorts och en bikini som jag tycker hemskt mycket om. har även äntligen köpt forstsättningen på love hina som jag varit på väg att köpa hur länge som helst, men i brist på pengar har det inte blivit av. Nu har jag dock helt plötsligt blivit rik, mycket tack vare att jag nu fått min lön. mycket uppskattat!
jag måste säga att trots diverse motgångar, har det här varit en ganska bra dag. jag har gått om kring och kännt mig på gott humör och bara tagit det allmänt lugnt. ibland är det ganska trevligt att vandra omkring i en stad helt på egen hand och ha hur mycket tid som helst på sig.
nu har jag äntligen läst ut min bok också. det självklara slutet var inte så dramatiskt som jag hoppats på men jag tyckte ändå den slutade bra. det är lite konstigt, men det känns som att den slutade utan att man märkte det. helt plötsligt var bara sidorna slut. det är svårt att förklara, och jag kanske inte ska slösa er tid på att beskriva något jag inte ens själv förstår. men bra var den och det var inget dåligt slut, det kan jag inte säga.
jag har ännu inte kommit fram till om hon var korkad eller bara omedveten. hon var kanske lite dum ändå. men inte så som jag hittills föreställt mig. possetiv överraskning brukar det väl kallas?
nu har jag börjat läsa berättelsen om narnia och bara efter att ha läst förordet var jag helt fast och undrade frötvivlat varför jag inte läst den innan. dock är boken smått otymplig att bära med sig, så sådär jättemycket bussläsande och dylikt blir det nog inte. men vi får väl se om jag åker in till biblioteket någon dag för att se vad de har att erbjuda i mindre format.
tills vidare, adjö
tjugonionde juni
idag har jag inte gjort mycket annat än läst. sida efter sida med tryckta bokstäver och skiljetecken. även om boken - blonde skriven av joyce carol oates (ja, jag håller fortfarande på med den) - är bra och så känns det ändå bra att den snart är slut, vilket i och för sig förmodligen är detsamma som att säga att det är skönt att norma jean barker snart är död.
det har tagit så lång tid att läsa den här boken och hennes liv är bara en enda röra, men jag skulle nog vilja påstå att hon själv bär skulden till mycket av det som händer henne.
jag ska inte dra hela bokens handling här, eftersom jag tror att ni skulle få fel bild av bokens helhet om jag försökte, men jag vill tala väl om den här boken genom att säga att den är hemskt bra på sitt sätt om man tar sig tid att sitta och läsa den och engagerar sig i att försöka förstå den. först nu inser jag att marilyn monroe kanske inte var så korkad som jag hittills trott. eller så är hon ännu mer korkad än man över huvud taget kan föreställa sig. det återstår fortfarande att se på de ungefär hundra sidor jag har kvar.
joyce carol oates har skrivit den här boken otroligt bra, enligt min åsikt, och jag kommer förmodligen läsa något mer av henne snart för att se om det kanske bara var just den här boken som blev bra eller om hon faktiskt är så bra som det verkar.
dock har jag en hel del att läsa först. jag skäms för att erkänna att jag inte läst varken sagan om ringen-triologin eller narniaserien ännu och de är nog de böcker jag kommer ta mig igenom först nu efter blonde. dock har jag en hel hög med andra böcker också som bara ligger och väntar på att bli öppnade och lästa.
däribland virginia woolf, som jag förälskat mig lite i. jag började läsa en bok med lite samlade noveller och prosasisser av henne och blev helt fast. hon skriver på ett sätt som ingen annan gör. inget jag hittills läst åtminståne, vilket kanske inte säge jättemycket men ändå.
nu när jag lekt lite beläst ett tag tar jag farväl av er för att återgå till min bok och leka ännu lite mer beläst.
simma lugnt
tjugoåttonde juni
allt gör mig hemskt glad och som om detta inte vore nog har lars, en konstnär som ställer ut sina tavlor på café matilda där jag jobbar, samtalat med mig en hel del om mina relationer till penna och papper samt kamera och fotofärdigheter. idag presenerade han mig för medlemmar i marstrands fotoklubb och de hade sett bilden och berömde den lite lagom. jag skulle hemskt gärna vilja gå med, eftersom det skulle betyda hemskt mycket bra saker att lära sig och att jag förmodligen kan få använda deras framkallningsmaterial och diverse andra proffsiga prylar som jag hittills bara drömt om.
lars är verkligen snäll och det verkar som att han verkligen vill hjälpa mig. dock vet jag inte om jag kommer kunna samla tillräckligt med självförtroende för att visa dem mina bilder eller över huvud taget våga prata med dem ordentligt och seriöst om min hobbyfotografering. de är ju trots allt erfarna och hemskt duktiga, utifrån vad jag har förstått.
kanske går det även framåt för min teckning. fast jag vet inte. vi får väl se vart allt det här slutar. kanske blir det ingenting alls, precis som vanligt, och jag står där med mina krossade förhoppningar och drömmar.
jag kan meddela att mitt liv faktiskt känns riktigt bra för tillfället. jag vet intr riktigt exakt vad det är som är så bra (mer än det här med fotot) men det känns bra i magen. jag hoppas att det håller i sig ett litet tag den här gången. vanligtvis när det känns såhär lite extra bra tar det slut efter några dagar och så är allt som vanligt igen. jag skulle inte ha något emot om det fortsatte såhär ett tag till.
nu är det inte så långt kvar tills adam kommer hem heller. och nästa vecka kommer inte bli outhärdlig eftersom jag har jobb nästan hela veckan och hinner nog inte tänka på så mycket annat än vilken glassort som ska hämtas ur frysen och var fiskmåsarna håller hus på grund av match race och att det kommer vara hur mycket turister som helst.
det ser ljust ut för café matildas ekonomi. så även min egen.
dessutom ett stort grattis i efterskott till min mor som fyllde år igår. vilka siffror är ovesäntligt.
tjugosjätte juni - jääh jääh jääh
idag när jag satt hemma och gjorde mest ingenting plingade det plötsligt till i min inkorg. enligt den lilla rutan som poppar upp ner i hörnet var det ett mejl från en för mig helt okänd christofer psilander, och om det är någon helt okänd som skickar ett mejl till dig så tänker du kanske, precis som jag, att det förmodligen är någon jobbig reklam eller "bengt har lagt till dig i sin kotaktlista på ointressant.com. klicka här för att bli medlem bla bla bla..."
så jag öppnade inkorgen för att radera den irriterande reklamen men ser att det, istället för reklam för miljonvinnsten på lotto, är från gp. förhoppningarna steg, men jag intalade mig att det bara var ett tröstmejl där det skulle kunna stå något i stil med att "bilden var bra men att det inte räckte till en final och så vidare.." men så..
Hej!
Jag har äran att meddela att den bild du skickat in till Göteborgs-Postens bildtävling har vunnit pris!
Jag vore tacksam om du kunde ringa mig så fort som möjligt, 5454813846. Ringer du efter kl. 17 så kan du ringa 4618765135 och tala om att det gäller bildtävlingen.
Vänliga hälsningar
Christofer Psilander
Göteborgsposten.
och inte bara pris, utan förstapris! gissa om man blir glad!? okej, det var bara en tävling i gp, och en deltävling dessutom, ingenting proffisionellt eller så och endast biobiljetter till pris men de tyckte om min bild och det gör mig hemskt hemskt glad! så imorgon är det malin och hennes bild som är i tidningen! way way way!
(bilden på bilden är inte bilden. den bilden får ni kanske se imorgon)
tjugofemte juni
vi tog en promenad i solskenet som ended up på campingens gungor. väl hemma igen gjorde vi en hemskt god och mättande chokladmousse som vi tryckte i oss tillsammans med aladin, aboo och den blå anden.
mys dag.
tjugofjärde juni
idag var jag lite småkrativ och sydde en hemskt enkel kjol av ett ganska så fult, vitt tyg med kostiga ränder på, som jag tror är till för att bilda något slags stöd eller kantband för gardiner. de skulle nog i och för sig varit ganska trevliga om de suttit lite närmare varandra. dock tyckte jag om kjolen ganska mycket när den var klar så den kommer absolut användas, trots fula ränder och konstig fåll.
nu till själva timogrejen. till att börja med hade jag helt och hållet missuppfattat datumet och trodde att det hela var på torsdag, men när jag insett det faktum att det faktiskt var idag han spelade var jag först lite depp, eftersom jag inte trodde jag skulle hitta någon att gå med på så kort tid, men sedan tog jag mig i kragen, ringde ylva och fanny och lyckdes få med mig fanny.
så for vi in till den stora staden med kamera över axeln för att se en hemskt söt och pojkaktig timo räisänen uppträda på stora scenen at liseberg. det var en underbar upplevelse med allsång och marken tycktes stundvis försvinna totalt under våra fötter. vi träffade även glada barn vid namn anna, daniel, emma, lisa och deras vän som jag inte känner till namnet på. någon sara syntes inte till och det var lite smått depprimerande, men vi hittade olivia och marion på den stora skärmen. allting var hemskt bra och vi satte oss trötta på bussen för att åka hem. kvällen blev om möjligt ännu bättre då ett sött sms från spanien hamnade i inkorgen. jag har R2D2 i min väska. 
med en kopp kamomillte och min nya förälskelse herr philadelphiaost sa jag sedan god natt till världen och tänkte på hur bra det skulle vara om det inte lät något när man spikade.
fear no darkness promised child.
tjugotredje juni
en mycket trevlig dag som mestadels tillbringades hemma hos en väldigt ofärdigpackad ella.
vi åt tomatsoppa med gurka, och jag var smått tveksam till den grönare av dem till en början, men efter att hällt ner några små gröna tärningar i min soppa kan jag inte säga annat än att jag blev trevligt överaskad. efter tomatsoppan värmdes det rabarberpaj och visspades vaniljvissp.
senare beslutade jag och ella att bege oss ut och flyga med hennes hightec-drake med två snören. jag, som endast flugit med små enkla lågkvalitetsdrakar med diverse mysko bilder på och endast ett snöre att hålla i, tyckte att det blåste lite för mycket och trodde att draken skulle gå sönder, men det visade sig vara helt perfekt när vi väl letat fram draken och skickat upp den i luften. det var svårt men det gick ändå ganska bra i slutet. ella var dock bäst och höll draken i luften hemskt länge.
jag tror i och för sig inte att drakflygning är en sådan där sak som man kan öva på. antingen så är man bra på det eller så är man det inte. eller så kanske man inte ens kan vara bra på det. jag har ingen aning, men roligt är det.
