popsong

igår var sista lovdagen så därför bar det idag av mot skolan, med mindre höga förväntningar i de obefintliga fickorna, med en älskad (ibland mindre älskad) och full marstrandsbuss. när jag väl var framme och möttes av en stor hög före detta 8H försvann alla dystra tankar och den välkända flummiga gladheten tog överhanden. då är inte sitta still och ha upprop den direkt ultimata sysselsätningen, men jag gjorde så gott jag kunde medan scheman och diverse andra papper delades ut. under pausen - som var oerhört välbehövlig - gick vi runt för att se på de nya små sjuorna och kanske, eventuellt, komma åt att peta på dem. de hade dessvärre gått hem för dagen, så vi sysselsatte oss med att gå runt och leta efter homofober att linda in i HBT-tejp som ella hade med sig.
  senare, när allt som skulle göras var avklarat, for jag med fanny hem. vi åt singoalla som på något sätt blivit smittade av banan smak och tittade på när någon mysko snubbe på teve fick folk att glömma bort vad deras hund hette och trollade in kapsyler i flaskor. det var sjukt scary ska ni veta. jag földe med fanny till frisören och när vi kom ut därifrån hade hon det allra finaste vita hår ni kan tänka er. nästan som sockervadd. undertiden passade jag på att ta mig en titt på alla de trevligt konstiga, men även de läskigt normala, frisyrerna i de många tidningar som brukar finnas i frisörsalonger. det hela ledde bara till beslutsångest. krulligt fluff eller lucy-frisyr? jag behöver klippa mig, det är ett som är säkert. mitt hår har växt som ogräs under sommaren och jag har inte orkat göra något åt det. men nu när det fruktade skolkortet närmar sig börjar jag inse att det kanske är dags att göra något åt det. såhär kan vi ju inte ha det.

av någon anledning tycker jag att hösten har börjat nu. det hela är ganska mysko egentligen, eftersom det än så länge bara är augusti och fortfarande ganska varmt. det kan ju kanske bero på det regn som plötsligt bestämmt sig för att blöta ner vår ändå ganska trevliga jord, eller på att skolan börjat eller så. hur som helst så tycker jag om det. hösten är min absoluta favoritårstid. det är sådär precis lagon varmt, sådär så man kan gå omkring med en mysig kofta och halsduk, och löven får så fina färger och man kan sitta inne och dricka te och spela spel utan att få dåligt samvete för att man inte är ute i det fina vädret. allting är så fruktansvärt mysigt på hösten.

jag vet egentligen inte vart jag vill komma med hela den här blogg-grejen. hur kul är det för folk att läsa vad jag har gjort liksom? jag antar att jag bara behöver skriva av mig och då är dte ett ganskatrevligt sätt att göra det på, så jag antar att jag fortsätter. kanske kommer jag på ett bra syfte med det hela lite senare. och jag är ju hemskt glad att det finns lite trevliga människor som läser den. det är jag mycket tacksam för!