popsong

orienteringsdagar är ingenting jag tycker om. och absolut inte orienteringsdagar med icke fungerande kartor och sönder regnade stämpellappar. 
  med jättelång sovmorgon och sol utanför fönstret när man vaknar känns det ändå som att dagen skulle kunna bli ganska  bra. men när man satt sig på bussen och flyttat in i sin lilla bokvärld och till slut vaknar upp vid bussresans slut och möts av tunga regnmoln och alldeles för mycket folk på en och samma buss, så känns det hela inte fullt lika bra längre. dock var jag på bra humör idag tack vare att jag gick till sängs tidigt igår kväll och kunde känna mig helt utvilad, så det var inte förän det verkligen började regna och jag insåg att jag skulle bli blöt från topp till tå som molnens gråa färg började smitta av sig på mig.
  hur som helst lyckades jag komma i mål, och jag måste säga att jag är ganska nöjd med tiden ändå, med tanke på att det ösregnade utan uppehåll under den knappa timmen jag var ute och sprang i skogen och att kartornas tryck liksom löstes upp och försvann spårlöst, även det tack vare regnet.
  efter det väntade åtminståne ett varmt bibliotek, en glad och skånsk saxofonlärare och ett underhållande f&s pass tillsammans med fanny. och det kändes bra.

idag är, precis som de flesta andra dagar, en regnig dag. skildnaden med den här dagen är att jag är hemskt trött och har ont i hela kroppen (nåja, överkroppen i alla fall) på grund av ett fruktansvärt intensivpass igår som jag ångrar lite att jag gick på. det var tur att fanny var där åtminståne och tröttade ut sig tillsammans med mig.
  nu sitter jag och försöker komma någon vart med en biografi om robert broberg, vilket inte är det lättaste när inspirationen ligger på noll komma noll ett och orken ännu lägre. man hur jobbigt det än är kan jag inte förneka att han är en mycket trevlig person att skriva om. han har hunnt med mycket under sina år och är enligt mig ganska mycket ett stort geni. jag är hemskt glad att jag fick välja honom istället för exempelvis bellman eller någon annan förmodligen inte lika intressant snubbe. eller intressant kanske är fel ord. humoristisk kanske. hur som helst tror jag inte att bellman hade varit lika rolig att skriva om.
  nu får jag väl återgå till att försöka koncentrera miig på skolarbetet. so long ♥

idag har jag varit på skogsutflykt med min mycket sympatiska klass och plockat giftiga svampar. det hela var en ganska trevlig upplevelse som fick mig att fundera över varför jag inte spenderar mer tid utomhus och lever ljuvligt frilufsliv lite då och då. 
  jag tror att sälva uppgiften gick ut på att hitta så många olika sorter av svampar som möjligt, och då menar jag inte olika arter utan till exempel skivsvamp eller rörsvamp, men vi var alldeles för upptagna med att beundra fina små svampar som såg ut som designerlampor från sjuttiotalet och undersöka små vita saker som såg ut att kunna vara självlysnade och börja dansa och sjunga på kvällen. vi blev förföljda av rasmus och per som tappat bort erik och matteus med kartan och eftersom vi är egoistiska och elaka så försökte vi förtvivlat skaka dem av oss, dock utan framgång. så de följde efter oss som hundar, som rasmus själv skulle uttryckt det.
  efter att ha hittat hur många olika svampar som helst i alla olika former och storlekar kom vi till sist, med hjälp av ellas otroliga skills på att läsa karta, fram till guddehjälm hembygdsgård där vi möttes av en glad no-lärare (som vi för övrigt tycker väldigt mycket om) och vi sysselsatte oss med de ganska tråkiga uppgifterna och frös en hel del. ibland kan varm choklad vara lite extra gott ska ni veta.
  sedan åt vi konstig sojakorv och fick titta på gamla likvagnar och kaninhackare samt gustaf vasas släktträd i de gamla husen.
  på väg hem fick vi sjutts med en bussig busschafför till hålta och och jag och fanny bestämde oss för att plocka lite mer svamp innan bussen som gick ända hem anlände. det blev ganska många små kantareller och kantareller är ett fint ord.
 
väl hemma igen har jag hunnit bli lite trött och slö och lite röd färg börjar visa sig på mina kinder efter en hel dag utomhus. men jag tycker om det, det är så det skall vara.

mys helg. älskling var här och vi var helt och hållet upptagna av ingenting. det är fedt nice.
   eftersom det, till min förfäran, inte blev någon fefo-träff för min del (jag hade verkligen sett fram emot att träffa alla igen, det var ju så fruktansvärt länge sedan nu) satt jag och adam hemma och tittade på film och myste innuti vårt torra och varma hus medan regnet öste ner utanför. när det senare på eftermiddagen klarnade upp gick vi ner till havet och ritade i sanden. adam visade sig dessutom vara skillad på att kasta macka, en tills dess väl dold talang. vi tittade på aladin och åt glass. det hela var hemskt trevligt och även om jag var väldigt ledsen över att jag missade fefo-träffen, så var det här rätt bra ändå. rättså väldigt bra.

jag ska dessutom köpa en ny saxofon. det tycker vi om. jag var inne här om dagen och provade olika märken och storlekar, samt munstycken och rörblad. till sist bestämmde jag mig för två stycken som jag fick med mig hem för att prova i lugn och ro och den snälle mannen i butiken skickade med mig fem eller sex olika munstycken och fyra olika tjocklekar på rörblad. det är svårare än man kan tro att bestämma sig, men jag tror jag börjar komma fram till något bra.
  i affären fick jag dessutom pröva en jättegammal. den var från mitten av femtio-talet och var hemskt tuff. dock var klaffarna mycket konstigt placerade och det var ganska svårt att spela, eftersom saker och ting inte riktigt satt där de skulle, men det var roligt. 
  att stå där i deras halvljudisolerade rum och spela är dock inte något vidare trevligt. särskillt inte när man vet att någon som är mycket bättre på att spela än en själv står och lyssnar utanför. inte för att mannen i fråga inte var snäll, för det var han och han plockade fram olika modeller och märken åt mig och jag tror absolut inte att han tyckte illa om mig för att jag var sämre än honom för han var ju mycket äldre och har spelat mycket längre än mig, men det känns ändå inte så bra att ha honom ståendes där. man känner sig liksom lite besvärad. därför var det en enorm lätnad när han sa att jag fick lov att låna hem någa att prova i lugn och ro. kanske förstod han att jag tyckte det var lite småjobbigt.
jag är i alla fall hemskt glad och jag längtar tills jag kan börja spela på min nya saxofon.

nog för den här gången. nu ska jag fortsätta skissa på min skrynkliga gubbe med glasögon och dricka lite te.
♥

 - mullvaden ville hitta något som inte var svart, men det gjorde han inte så då tog han på sig alla sina kläder på en gång - fast bakochfram.


september. det låter fint. det känns bra när man säger det på något vis. september.
  jag blev lite avundsjuk här om dagen (det var kanske igår, jag vet inte)  när jag satt hemma och tittade på teve. eftersom min koncentration egentligen låg någon annan stans än på teveskärmen uppfattade jag inte mycket av själva programmet i sig, men det som fick mig att titta upp var ernst kirchsteigers (åh, ernst!) mysiga och lite småflummiga rösta säga: "...och här i sundsvall har hösten kommit så långt. titta på alla de vackra färgerna på löven...", eller något i den stilen, och vad ser jag om inte ett sundvall täckt med röda, orangea och gula löv. sundsvallsborna hade allesammans plockat fram sina höstrockar och halsdukar ur garderoben och jag blev avundsjuk, så avundsjuk. hösten är det finaste som finns och att den inte kommit och bott hos mig här än gör mig ledsen. det är så mysigt att krypa in och gömma sig i fina halsdukar och tjocka tröjor tillsammans med någon man tycker om och en kopp te.

 

jag har kommit på att det i särklass charmigaste som finns är när någon döljer sitt ansikte i en jättestor djurmask av papremache eller helt enkelt klistrar på ett kaninansikte ovanpå en bild av sig själv. det är fint på något vis. precis som krossat poslin, det är också fint.



nu tänkte jag återgå till verkligheten, dåliga videor på mtv samt en kall kopp te. att vara sjuk är ingen bra grej.
so long ♥