And every tree dropped every leaf.
Jag andas solig höstluft. Den fyller mina lungor med orangea löv och blå himlar. Tränger undan vattnet som hotat att dränka mig så länge. Jag steppar på asfalten, gör piruetter och känner löven som faller ned och lägger sig till rätta på min basker innan jag skakar dem av mig igen. I mina vinterkängor tar jag ett steg i rätt rikting; mot solen bakom de snart kala grenarna.
October burns red.
>>Lovers are not the best when it matters. Mouths dry up, palms sweat, conversation flags andall the time the heart is threatening to fly from the body, once and for all. Lovers have been known to have heart attacks. Lovers drink too much from nervousness and cannot perform. They eat too little and faint during their fervently wished consummation. They do not stroke the favoured cat and their face-paint comes loose. This is not all. Whatever you have set store by, your dress, your dinner, your poetry, will go wrong.<< - J.W.
All my life I've been waiting for something lasting.
Sommaren försvann utan att säga adjö och nu tar jag tillbaka allt det elaka jag sa. Nu blåser det lite för mycket hela tiden och jag har tagit fram min vinterkappa. Den är blå. Ständig kyla, varma strupor, jasminte i fina burkar och värmeljus som luktar svagt av någon exotisk frukt. Jag fick dem av mamma. Det regnar från alla håll samtidigt, men aldrig uppifrån och jag blir alltid lite blöt. Det är höst nu.
Och allt det där jag tänkte om att flyga med vinden - som maskrosfrön - det blev aldrig något av det. Ibland försöker mitt hår göra så, men mitt huvud håller för hårt. Ibland försöker mina tankar göra så, men jag håller för hårt. Med all min kraft. Fast en gång tappade jag taget. Och jag föll. Jag orkade inte fånga dem igen så jag koncentrerade mig på att knipa ihop tårna så hårt det bara gick och rulla ihop mig till en liten boll. Önskade att jag skulle få bli en del i det vita, kalla kaklet jag kände mot min ryggad.
Men tryggheten och sofforna i miobutiken plockade ned mina tankar från himlen igen och gav tillbaks dem till mig. Nu håller jag dem hårdare än någonsin.
Och allt det där jag tänkte om att flyga med vinden - som maskrosfrön - det blev aldrig något av det. Ibland försöker mitt hår göra så, men mitt huvud håller för hårt. Ibland försöker mina tankar göra så, men jag håller för hårt. Med all min kraft. Fast en gång tappade jag taget. Och jag föll. Jag orkade inte fånga dem igen så jag koncentrerade mig på att knipa ihop tårna så hårt det bara gick och rulla ihop mig till en liten boll. Önskade att jag skulle få bli en del i det vita, kalla kaklet jag kände mot min ryggad.
Men tryggheten och sofforna i miobutiken plockade ned mina tankar från himlen igen och gav tillbaks dem till mig. Nu håller jag dem hårdare än någonsin.
5 oktober, 2009
>>And perhaps I have to say that the landingplace I am really looking for isn't a place at all. It's a person, it's you. It's the one place they can't build on, buy or bomb because it doesn't exist anywhere where they can find it.
But it doesn't seem to exist anywhere I can find it either.<< (J.W)
But it doesn't seem to exist anywhere I can find it either.<< (J.W)
Love is not pop.
Jag glömde hur man gjorde. Det där med översvämmning och blöta kinder. Kom på det efteråt. Och jag vet, ord färdas inte genom rymden. Frimärken är det enda som orkar bära allting hela vägen. Du är värd mer än allt fåglarna samlat. Och Berlin ligger så fruktansvärt långt bort. Men i sextio minuter var allt perfekt.
Will you remember the dress I wore? Will you remember my face? Will you remember the lipstick i wore? This world is a wonderful place.
Will you remember the dress I wore? Will you remember my face? Will you remember the lipstick i wore? This world is a wonderful place.
Chestnuts in my pocket.
Färgglada tuggummin som tappar smaken alldeles för fort. Kastanjer på marken, i himlen, i händerna och i fickorna. Päron upp till taket. Konstgräs och Mariekex för sju kronor.
Jag tycker så himla mycket om den där Sara ♥
