Constellations stay the same.
"Loneliness isn't about being by yourself. That's fine, right and good, desirable in many ways. Loneliness is about finding a landingplace, or not, and knowing that, whatever you do, you can go back there. The opposite of loneliness isn't company, it's return. A place to return." - Jeanette Winterson
Med mjölk.
När man är sådär lite bortkommen och inte riktigt vet var man hör hemma känns det alltid ganska fint när saker och ting blir nästan som förut. För en liten stund åtminstone. Och helt plötsligt glömmer man bort det där om att inte veta vart man är på väg.
And happy people never fantasize.
Och nu vill jag ha en liten privat kör som följer mig vart jag än går och som sjunger mushaboom när jag är ledsen. Jag vill ha såpbubblor uppspikade på väggen och ett stort träd som stoppar om mig om kvällarna. Jag vill ha sockervaddskärlek sittandes på en stol i mitt kök och jag vill ha en burk full av karameller som aldrig tar slut, som i sagorna. Mister Andersen får jag vara med i din bok?
In any other world.
Cool water in surround sound.
Mina tår griper tag om bassängkanten och vill inte för allt i världen förflytta sig ens en millimeter framåt. Men om bara några få timmar tvingas de stöta ifrån tryggheten på land och jag hoppar ned i det iskalla vattnet som inte alls känns sådär inbjudande turkosblått längre och det är så djupt att jag inte kan se det vita kaklet på botten. Nu är där bara djupblå bottenlöshet. Och sedan sjunker jag, faller långsamt genom vattnet och ljuset som bryts genom vattenytan blir sakta svagare. Jag måste komma ihåg hur man flyter.
Oh do you have a story, do you have a story for me?
♥ ♥ ♥
Nike vid näkrosdammen.
Att fånga en fjäril.
Det som höll mig vaken i natt var:
~ Gräddvita byrålådor
~ Krossat porslin
~ Frank Sinatra
~ Sjömansklänningar
~ Löfbergs Lila
~ Mina självlysande stjärnor
~ För mycket ord
But my fingers are sore.
Det är mörkt ute så jag ser det inte, men jag vet att det regnar och jag vet hur fina vattendropparna är mot rutorna. Om man tittar igenom dem kan man se världen upp och-ned-och allting vrängs på ett så fint sätt. Fast upp-och-nedvänt mörker känns inte lika intressant. Och jag tror på allvar att koffein är bra för kroppen. Allt som gör en glad och som får allt att flyga lite fortare är bra. ♥
The light is pale and thin. Like you.
Jag ligger i min säng och tittar upp i taket. Taket med små stjärnor som alltid lyser i mörkret och som tröstar mig när jag känner mig ensam. Tänker att de ska få flytta med mig till mitt nya hus och trösta mig där också. Till ett annat snedtak. Men nu sitter de där i taket, snedtaket, som alla slår huvudet i utom jag, för jag har lärt mig att ducka. Och jag tänker att tänk om det var så i verkligheten också. Att jag kunde lära mig ducka. Undvika. Lära mig alla vinklar och var alla vassa kanter satt. Var jag kan stå rak och var jag måste böja ned huvudet. Bara så att jag inte fick ont. Bara så att det inte svartnade för ögonen när pannan träffade något hårt. Och jag önskar att stjärnorna alltid lyste lika starkt som de gör i mitt tak.
