And the wind in the trees are all: sch-uuung, sch-uuung
Snön är på väg att försvinna. Nu återstår bara små vattenpölar av smält snö, där trädens grenar återspeglas på ett svart och liksom mystiskt vis. Solen bröt sig igenom molnen idag och det var den riktiga solen. Den som man läser om i böcker och som man skriver dikter om. Den som gör vackra skuggor på marken och värmer din hud med sina strålar. Den som får ditt hjärta att slå lite fortare och får dina mungipor att höja sig en aning. Den som lockar fram skrattgroparna i dina kinder.
Jag har saknat den. Jag trodde nästan att den hade försvunnit.
A handful of dream dust for my pirate.
Det är någonting särskillt med simbassänger. Det enda någonsin du behöver tänka på är att inte krocka med någon av de andra söta motionssimmade tanterna i baddräkt. Du behöver inte tänka för att komma ihåg hur man ska röra benen för att komma framåt, du behöver inte komma ihåg hur man flyter. Det är hela tiden samma rörelser, om och om igen. Med ryggen mot kaklet kan du flyta framåt med blicken någonstans ovanför taken och med medvetandet ännu längre bort. Vattnet täcker dina öron och en drömlik och liksom dov tystnad sveper in dig i en bubbla av något vackert och osynligt och där blir du kvar. Du simmar och simmar tills dina fingertoppar blir alldeles skrynkliga och tills du tror att klorlukten kommer att sitta fast i ditt hår för alltid. Vattnet är mjukt mot din hud och flyr graciöst åt alla olika håll för att låta dig passera. Till slut är det som om kaklet under dig inte existerar och du är helt tyngdlös där du flyter, flyger.
Till slut lämnar du motvilligt din bubbla och plötsligt finns taket där igen, hindrar dig från att se vad som gömmer sig där ovanför. Du sätter foten mot kaklet som du inte trodde fanns och den skrovliga ytan känns ovan mot dina tår. Med ens känns något så simpelt som att stå rakt som något fullkomligt omöjligt och du behöver tänka efter en stund för att komma ihåg hur man gör. Luften känns kall mot din hud när du kliver upp ur det trygga vattnet och du sveper handduken omkring dig för att stänga kylan ute. När du sätter dig ned känner du för första gången sedan du gick ned i vattnet din kropp. Du känner hur du tyngs ned av kött och blod som du hunnit glömma bort att du hade. Tröttheten sprider sig genom din kropp och du ler, utmattad.
La rubrique.
Valentine's day.
Dagen har stundvis varit ganska fin. Som när man ligger på en mjuk säng med världens största kuddar och världens bästa Levi och ser på en film full av trikåer och benvärmare. Det är fint det!
When it rains in Finland they say let it rain. We're not made of sugar so we won't melt anyway.
Mina fingrar luktar akvarellfärg och är fortfarande lite blå efter mina desperata försök att fördriva dagens händelselösa timmar.
Dagen har i stort sett gått åt till att dansa lite runt runt och spela othello med mig själv. Jag har försökt koncentrera mig på trycksvärtan i min ganska dåliga bok, helt utan resultat, och tevattnet har kokat över ett antal gånger på grund av att min koncentration helt och hållet befunnit sig i ett parti pasiens.
Men Jens Lekman gör dagarna lättare. Jag älskar att sitta och lyssna till de söta och lite konstiga texterna till lagom fina melodier som på något konstigt vis låtit sig fångas på CD. Det är så fint att det gör ont.
Alla vill ha hela världen.
Jag mår oförskämt bra för tillfället. Allting är bara så hemskt fint. Solen kämpar sig fram genom betongen på himlen och låter sina strålar reflekteras i den smälta snön och göra asfalten alldeles vit, fåglarna har slutat sjunga psalmer i moll och gräset åtminståne ser grönare ut. Det är som om hela världen (åtminståne den som inte spenderar sportlovet i Alperna) anstränger sig till det allra yttersta för att visa sin bästa sida, och det gör mig så glad! Värmen sprider sig som maskrosor i hjärtat och snart kommer jag explodera i ett regn av fjärilar och konfetti. Love.
(bilderna jag utlovad kommer händelsevis imorgon)
♥
Blue doesn't really exist.
Dagen spenderades i Göteborg med en mycket älskad och saknad Ylva. Vi vandrade mest omkring ganska planlöst på kalla kullerstensgator och in i diverse mycket fina små butiker och pratade om allt som finns och inte finns, och allting annat också för den delen. Vi åt kladdkaka tills vi mådde illa och förälskade oss i små tekoppar med guldkant. Saker och ting var ganska underbara.
(Bilder kommer förmodligen imorgon. Kanske.)
And I said lalalalalalalalala.
Enkel discopop på underbar skånska ljuder ur mina hötalare och jag sitter på mitt blommiga överkast och känner mig lite som en sked, utan att riktigt förstå själv vad jag menar med det. Jag för halvpatetiska konversationer med Thea och studerar min för tillfället ganska ointressanta vägg. Färgerna i hjärtat börjar komma tillbaka och jag känner mig ganska glad.
Just nu önskar jag bara att jag hade någon att spela othello med.
7 februari.
Förrgår var fin. Igår var fin. Igår var Fanny här och vi såg på Smala Sussie och pratade pojkar hela natten. Våra semlor med fin pastellfärgad grädde blev det inte så mycket av, men det gjorde ingenting.
Nu sitter jag och önskar att jag var född bland femtiotalets underbara klänningar och fluffiga underkjolar till en film som jag inte ens trodde att jag tyckte om. Saker och ting är ganska fina these days.
4 februari.
Aldrig är jag riktigt närvarande. Hela tiden är jag på väg någon annan stans. Någon annan stans lever jag bland stora träd, blå himlar och oändlig kärlek, springer barfota i varm silkeslen sand iklädd vackra vita klänningar av den flygiga sorten och med långt mörkbrunt hår, som flyger i vinden på det allra underbaraste sätt. Någon annan stans har jag ett eget mörkt rum med kuddar i alla möjliga mönster och färger, tända ljus och en skivspelare som vet precis vilket humör jag är på. Någon annan stans är jag odödlig och äger världens största bibliotek, där är molnen gjorda av sockervadd som klibbar mellan fingrarna och där sitter jag och tittar ned på världen och alla människor ser ut som små myror om man inte har en kikare. Någon annan stans är jag närvarande.
2 februari.
Jag skulle vilja skriva om vackra sånger, tändsticksaskar, stora berg, kullerstensgator, döda fåglar, tyger med små rosor på, albinokaniner och det fina i blått. Kanske lite om träd också, bara för sakens skull, men det gör jag inte. Varför, är det ingen som vet.
♥
(gårdagens oväntade bild var föresten mest tänkt som bildbevis på att jag klippt mig. Min bror tyckte det var fult)
1 februari.
I vilken ordning städar man badrummet? Motivera!
Svar: Que?
Boendearbete är inte min grej, men för att undvika IG i hemkunskap är detta ett högst nödvändligt göromål. Jag menar, jag kan ju städa, men frågan är om jag städar så som min hemkunskapslärare vill att jag ska göra. Så idag har jag helt enkelt läst intevjuer med Evelynn Kjellberg och försökt tänka posivitva tankar.
Idag var det vår. Och minusgrander. Tänk att februari kunde vara så fint? Med solen i ögonen är allting fint.
♥
31 januari.
♥
