30 december.
Mina fingrar doftar vanilj och jag kan inte sluta lukta på dem. Vaniljstänger har en sådan där beroendeframkallande doft. Trots att doften i sig inte är särkillt behaglig, utan mest sötslikig och påträngande, så vill man inte sluta känna den. Det är som om man vill försäkra sig om att man fortfarande kan känna den. Man är så rädd att den ska försvinna.
Mina fingrar brukar faktiskt inte lukta vanilj. Det är bara för att jag håller på med förberedelserna inför imorgon, nyår.
De få sekunderna som skiljer 2008 från 2009 är reserverade för att hålla andan på. Gör vad du vill med resten, men de är till för att du ska sluta andas. Knappt märkbar syrebrist innan det nya året kommer, tätt följt av fyverkeripjäser och ljus i alla regnbågens färger. Ett nytt år är en fin sak. Nu börjar vi om på nytt.
Men inte förens imorgon. Chokladbrulé med hallon låter väl ganska gott?
28 december.
De få bilderna från gårdagen blev faktiskt ganska fina. Det här är bara två av dem, men det beror endast på att min begåvning innom retuchering av bilder inte är den bästa. Det överlåter jag åt Viktor.
27 december.
Våfflor är bäst med björnbärssylt. Min familij vill helst ha grädde och jordgubbsylt, men jag anser att björnbärssylt både har finare färg, och är godare. Dessutom blir det blir det snygga fläckar på duken.
Jag och Viktor gick på promenad i hans fina Kode, precis som planerat, men så värst mycket bilder blev det visst inte. Jag vet inte om det här med landskapsbilder är min grej riktigt, även om jag många gånger tycker att de är hemskt fina att titta på. Hur som helst så har jag haft en hemskt fin och trevligt dag och jag hoppas kunna lägga upp några av de få bilder som blev imorgon, eller i övermorgon, eller en annan dag.
26 december.
Inspirationen flödar och mina nya fina blyetchpennor flyger över mitt nya fina skissblock med ljusets hastighet. Skissa, teckna, skugga, sudda ut. Allt på en gång. Det är så underbart flummigt och jag skulle kunna hålla på hela natten om det inte var så att jag ska upp imorgon för att ta bussen till Kode. Men det är lika trevligt det. Där ska jag träffa Viktor och vi ska frysa fötterna av oss på långa promenader med syftet fotografering. Mycket trevligt.
Jag har börjat sakna sommarkvällarna. Den varma solen, svarta konturer mot horisonten, cykelturer på en rostig damcykel. Alltsammans som är så fint, det försvinner om vintern. Flyr söder ut tillsammans med fåglarna. Nu täcker frosten marken, och det är ju vackert på sitt sätt, men inte alls som sommaren. Nästa år följer jag också med fåglarna.
Som avslutning för dagen vill jag bara att ni ska ta få beskåda denne man som är helt otrolig med sin kamera och dator. Han heter Fredrik Ödman och hans bilder är sinnessjukt sjuka. Och underbara.
25 december.
Men dagen(dagarna?) efter julafton är nog den jag gillar bäst. Då kan man sitta och prova sina nya fina skiss- och akvarellblock som man fått i julklapp och läsa sin fina bok. Det är en sådan där dag då tiden går så långsamt att man nästan kan se den, men man har inte tråkigt en enda sekund.
Hur som helst så gick jag och mamma på en mycket kylig, men dock hemskt trevlig, frostpromenad precis innan det blev mörkt.
21 december.
julstök på hög nivå. pepparkakor, mozartkulor, marmeladhjärtan med socker, knäck, tryffel och skura golv.
men julen har inte tagit över mitt liv. idag har jag även ägnat mig åt målning, film, fotografering och regnpromenad.
19 december.
Nu är skolan äntligen slut och kuvertet innehållande mina betyg på ett prydligt papper med vattentryck ligger på mitt skrivbord. Det har blivit öppnat otaliga gånger av mina lyckliga fingrar och studerats ingående säkert ännu fler gånger.
Efter avslutningen tog jag en buss in till Göteborg tillsammans med Koffe och kände mig lite tafatt när vi träffade människor från Fefo, som jag inte träffat på flera månader. Tafattheten ersattes dock sedan av trivselkänslor, kärlek och frusna tår.
Återigen mådde jag dåligt över att jag inte har obegränsat med pengar. Om jag hade haft det hade jag kunnat köpa en fin T-shirt eller ännu finare tavla från Amnesty. Men jag antar att det inte är mycket att göra åt och mitt köpbegär lättades lyckligtvis lite senare av en fin liten present till Ylva som jag hoppas att hon ska tycka mycket om.
Till slut klev jag på en buss körd av Lars Ohly som luktade starkt av lackfärg, som skulle ta mig hem, och somnade till ljudet av Pablo Nutinis ljuva gitarrspel.
17 december.
Idag när jag satt och bläddrade bland bilderna i Bon, en tidning med mindre reklam än Elle, ramlade jag nästan av stolen då min blick föll på en man i kjol. Varför har inte alla pojkar kjol?
Jag mår ganska bra idag. Trots den där grå färgen som får allting att flyta ihop till en grötig massa. Smutsiga bussfönster och blöta fötter, jag har börjat se det vackra i saker och ting.
Och jag älskar min bok, även om den snart är slut. Den är ganska vackert skriven och handlar inte om något speciellt. Mest massa konstiga jämförelser med konstiga saker, men man förstår precis vad hon menar hela tiden och jag bara mår bra. Åh!
Fast jag hatar gymnasieval. Borde jag bli journalist eller bildlärare?
(Märk väl att jag lärt mig använda stor bokstav och punkt.)
13 december.
idag är det luciadagen och om jag hade träffat ett litet luciatåg så hade jag fotat det och visat er, men icke.
dagen har spenderats i göteborg med en viss underbar thea som jag håller mycket kär. staden var full av julsång, lampor och människor med vassa armbågar. vi åt sushi för femtiofem kronor utan dricka och drömde oss bort bland galgar kjolfållar. jag fick tag på ett par lite för stora, men fullkommligt underara, bruna byxor och en klänning med jättestor rosett. jag ska börja samla på tekoppar.
till slut hoppade vi på en buss som skulle ta oss nästan hela vägen hem och därefter hoppade vi på en ny buss, som skulle ta oss hela vägen hem, men sedan hoppade vi av den igen för att istället hoppa in i baksätet på viktors bil. det var en trevlig biltur. trevligaste på länge faktiskt.
♥
11 december.
fin dag. jag har gjort världens godaste sushi tillsammans med världens bästa elin. vi utbytte kunskaper innom kortspelens ädla konst och hon vann hela tiden.
vi drack vitt jasminte som utvecklas från liten boll till blomma på bara några sekunder i koppen. det är mitt finaste te och en julklapp från en mycket fin människa.
det här var en bra dag.
10 december.
jag kvävs.
9 december.
jag sitter i mitt rum. musiken ljuder ur hötalarna. jag försöker mig på att sjunga med i refrängen. falska toner, precis som vanligt.
vintertröttheten är oundviklig, men jag har lovat mig själv att försöka ignorera den. imorgon är det nobelldagen och jag har namnsdag. det är bara ett fåtal dagar kvar till julafton och ännu färre till julkonserten som jag längtar så förfärligt mycket till. och min fina dyra klänning. jag har inte tid att vara deppig nu. julklappar ska inandlas, pepparkakor ska bakas och julkort ska göras. åh, vad jag älskar tiden innan jul. jag är helt seriös. mysfaktorn är såhääär hög och tanken gör mig varm i hjärtat.
imorgon ska jag lämna in min bilduppgift och jag är nervös. lagrena färg är precis lagom tjocka och detaljerna precis lagom nogranna, men jag vet inte om jag är nöjd i alla fall. nyanserna är konstiga. men jag tänker ändå inte göra om det nu så hon får ta det för vad det är.
8 december nr. 2
insåg att jag inte lagt upp bilder på saker som jag lovat lägga upp bilder på.
såsom ellas gay-cupcake:
och bara för att jag känner för det:
och så har jag ju lovat att lägga upp bilderna från hello saferidekonserten, men de ligger på en totalt oåtkomlig hårddisk för tillfället.
8 december.
idag har jag lyssnat på jazz och försökt få de mjuka tonerna från högtalarna att tränga in i mitt medvetande och få mig att förtränga allt jag inte vill minnas.
ett försök till kreativitet resulterade i ingenting.
4 december.
för första gången på länge sken solen på våra frusna kroppar, men nådde inte riktigt ända in i själen. jag har lite dåligt samvete för olika saker, utan att det finns någon direkt orsak. jag måste lära mig att ta tag i saker och inte skjuta upp allting så långt det bara går. kanske nästa år. det är inte långt kvar nu.
min ljusstake, som kastar ett mjukt varmt sken över mitt rum, har fått en fin stjärna i fönstret som sällskap. jag är inte lika mottaglig för mörker längre.
