28 januari.

Förvirringen är ganska total. Min hjärna ockuperas av vita stränder, koalabjörnar och någons händer.  Allting annat är oändligt långt bort, men ändå så nära och överallt på en och samma gång. Grå dimma i ögonvrårna och sten inbäddad i hjärnsubstans.

Stränder, koalabjörnar, händer.

25 januari.

Mindmaps är så hemskt fina. Speciellt när de är sådär röriga och kladdiga, med så mycket streck att man knappt ser vad det står. Det finns ingen början och inget slut. Det är bara en salig röra av ord och streck och obegripliga kopplingar. Och det allra finaste är att det bara är den som jort den som förstår vad den handlar om.

24 januari.



Inspiarationen har äntligen återvänt från sin semester på mallorca och pennan flyger upp och ned över vartena pappersark som kommer i min väg. Allting tack vare min underbara födelsedagspresent.
 
Jag väcktes av en sjungande familj, som jag först var grodor med fluga och kavaj i en högs underhållande dröm jag hade, och konstaterade sömnigt att det fortfarande var mörkt utanför fönstret. I fint paketpapper hittade jag den ena fina penseln efter den andra och en alldeles underbar skiva och annat fint. Sedan skulle jag helt plötsligt sätta mig i bilen med frågor forsande ut ur min mun angående restid och destination. Inget svar.
  Resan slutade utanför det hemskt fina konstmuséet Louisiana. Alldeles fruktansvärt förvånad och med en brett leende familj på båda sidor om mig, tog jag några steg mot byggnaden, som helt var klädd i murgröna. Där inne stannade vi länge, länge och jag var glad, så glad, och tyckte om precis allt! Och jag tittade noga, analyserade penselstorlekar, färgvariationer, skuggningar, former, kontraster, tekniker och kompositioner, gled runt bland utställningarna och drömde om ett eget galleri och mina tavlor på någons väggar.
  När jag gick ut var jag alldeles snurrig av alla intryck och bilder av olika målningar snurrade runt runt och fick mitt huvud att värka, på ett bra vis (så som seriefigurer alltid har sjärnor i omloppsbana kring pannan, ni vet).

På vägen hem drömde jag lite till, om guldramar och blå himlar och jag tror alldrig riktigt att jag såg den kolsvarta kvällen utanför bilfönstret.


22 januari.

Tröttheten förföljer mig likt en svärm surrande flugor, som hela tiden sätter sig på teveskärmen och hindrar mig från att se det allt det vackra. Allt det som som finns gömt där bland de många pixlarna. De små ljusprickarna. Jag försöker, jag viftar bort dem, men hela tiden kommer det nya. Precis som när man krattar löv.
  Flugsvärmen lyckas dessutom harmonisera med det lilla privata regnmoln jag också blivit tilldelad, det som får mig att längta till sommaren något oerhört. Gröna grässtrån under bara fötter, vita fluffiga sockervaddsmoln och tusen vågor mot stränder. Tänk så underbart.
  Men istället är här en himmel i samma grå nyans som betongen, små små vattendroppar som flyger omkring i luften och en kyla som inte ens världens mysigaste kofta kan hindra från att nå min hud.

Hurv.

21 januari.



En dag när jag och Ella, älskade Ella, vandrade omkring ganska planlöst på Myrorna och jag kämpade hårt för att låta bli att köpa något, dök plötsligt den underbaraste lilla skapelse upp. På hatthängaren hängde den allra finaste hatt ni någonsin kan tänka er (eller så kan ni ju helt enkelt titta på bilden) och gissa vem som inte kunde låta bli. Men nu är jag i alla fall stolt ägare till en av världens finaste hattar och jätteglad!

Idag har ett gult gameboy color tilbringat några fina timmar i mina händer. Vi hade så roligt tilsammans och jag spelade Pokémon Pinball och Donkey Kong tills mina ögon blev fyrkantiga. Helt bortkopplad från verkligheten. Ella satt bredvid mig hela tiden med ett rosa och det har varit en hemskt fin dag.

Åh, min hatt! ♥

17 januari.

Johan Olsson har varit oemotståndlig, Lycke Li's manager gjorde bort sig inför hela svenska folket (men det gör ingenting för vi tycker om honom lika mycket för det) och Valerie Solanas har skjutit Andy Warhol i min underbart depprimerande bok. Jag har anmält mig till steppkurs, sovit på en soffa i ett hus med trasig hatthylla och för första gången i hela mitt liv stått på ett par längdskidor. Dessutom är min lugg ca fem centimeter kortare nu.

13 januari.



Just nu går dagarna mest åt till att försöka tänka på någonting annat, så det finns inte så mycket intressant att säga. Annat än smått depprimerade saker, som varken är roliga att skriva, eller läsa.
  Men det kommer bli bra. Det vet jag.


11 januari.

När regnet föll hade jag slut på ord. Det fanns så mycket kvar att säga, men orden lät bara konstigt i min mun. Jag ville säga något djupt om träd, men visste inte riktigt själv vad jag menade, så jag lät bli.

10 januari.

Mulen dag. Imorgon kommer det att regna.

9 januari.



Hej, här är världes mest oproportionella bild. Och det är faktiskt meningen. Så det så! Jag tänkte bara demonstrera vad som händer när jag har tråkigt. Då producerar jag sådanna här bilder i massor, utan att det finns något direkt syfte med dem. Jag tycker om det.

Idag var det nästan vår.

 

8 januari.



Efterlängtade snöflingor föll hela morgonen och det hade ju varit jättetrevligt, om det inte var så att de försvann sedan igen under eftermiddagen och förvandlades till blöta smutsiga vattenpölar och hala isfläckar istället.
 
Första dagen i skolan var grå och blöt. Och ganska kall, eftersom det tar sisådär två dagar för värmeaggregatet att värma upp korridorerna. Jag kanske överlever hela treminen men nu känns det bara ganska hopplöst. Vi ska läsa om globalisering och molekylers uppbyggnad - igen, och jag kommer tvingas tampas med en rad nya ekvationer och nya konverationsfraser på franska. Men jag har ju min bok, min underbara bok, som är söt och fin på alla sätt.
  Jag fortsätter att förundras över min konstiga förmåga att falla in i trans. Helt plötsligt försvinner mitt medvetande iväg någon annan stans och jag kan inte göra någonting för att stoppa det. Det är bara att vänta på att det ska komma tillbaka och rädda mig ur de ganska pinsamma situationer som ibland uppstår. Jag borde kanske försöka göra något åt det, men oftast tycker jag nog att det är ganska behagligt. När det är borta alltså.
  Nu ska jag snart gå och läsa min bok igen. Fast egentligen vill jag ju inte att den ska ta slut... ♥

7 januari.



Nu är bilden färdigmålad och inskannad. Fast jag tror att nyanserna blev lite konsiga unde rinskanningen, men ni får ha överseende. Jag tror att jag tycker om den lite ändå. Även om det kanske inte är något mästerverk precis, så tycker jag att den är trevlig på sitt sätt.

Idag var Koffe och Matilda här och vi bytte försenade julklappar. Gissa vem som nu är ägare till en aldeles egen The Tales Of Beedle The Bard? Jo, jag! Och den är så fin!
  Nu sitter och njuter av de sista timmarna av jullovet medan ljudet av Nina Kinert och Grammisgalan harmoniserar med varandra från diverse högtalare och skapar ett högst avslappnande ljud. Imorgon ska jag upp klockan sex för att ta den vanliga bussen till skolan. Samma vanliga busshållplats utan gatlyktor, samma buss fylld till bredden av människor med smått gråtonade ansikten och sömn i ögonen, samma underbara lässtund och samma vanliga högljudda mobilljud från sätena längst bak. Det kanske inte blir så hemskt ändå. Det blir som vanligt.

Föresten så ville Oskar att jag skulle skriva hans namn här. ♥

6 januari.

Idag har jag bara målat och målat. Blandat färger och fått fram alla möjliga olika nyanser, lekt med linjer och mönster, skissat och bytt vatten. När jag målar försätts jag i en slags dvala. Eller trans? Penseln flyger liksom av sig själv över pappret och dränker det i färg. Jag beöhver bara säga åt den vad den ska göra, och knappt ens det. Att måla är något av det bästa jag vet. Jag mår bra av det.
  Imorgon, om jag hinner klart med målningen vill säga, kanske jag tar mod till mig och lägger upp den här. Men bara kanske. Det beror helt enkelt på resultatet. ♥

5 januari.

Idag har jag byggt en liten minibyrå att ha alla mina småsaker i som jag hittade igår när jag städade. Det tog ett tag eftersom tändsticksaskarna inte hade den storleken jag ville att de skulle ha, så jag fick jag klippa i lite popcornförpackning också för att få allt att passa ihop. Men jag måste säga att jag är ganska nöjd med reultatet, även om baksidan och undersidan inte är så snygga. Dem ska man ju ändå inte tilla på.


Jag tänkte dessutom lägga upp bilderna på de fina sakerna jag köpte i lördags. Bara för att jag tycker så mycket om dem!

En ganska stor burk med korklock att ha en del av mina trådrullar i och som jag kan sätta nålarna på. På så vis slipper jag leta upp dem i mitt syskrin varje gång.


En pytteliten tekopp att ha vissa småsaker i. Just nu ligger där bland annat en liten bjällra, små silverhjärtan, pusselbitar, en pennvessare, en liten monopolbil och en liten klämma föreställande en panda.


Och ett lilet silverfat som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till än. Än så länge bor nallen och min stickade rosett på den.


Det var allt. Ha en hemskt fin kväll! ♥

4 januari.


Gårdagen: Det som från början endast var tänkt som en helt vanlig visit i göteborg med tillhörande fika resulterade helt oväntat i att jag och Viktoria gick på bio och sedan, istället för en stor cappuchino och kladdkaka på con letche, blev det en subway på centralen. Det var en av de trevligare dagarna under jullovet måste jag säga, eftersom Viktoria är en hemskt snäll sak och för att jag tycker om spontanitet även när den kostar pengar.
  Dock hade jag lovat mig själv att inte göra några inköp idag. Detta gick inte så bra då jag återvände hem och insåg att jag hade en liten påse från Myrorna i handen. Men de små sakerna i påsen var trots allt hemskt fina och även om jag kanske inte direkt behövde dem så gör de sig hemskt bra på sina platser i mitt rum. Som tur var var de fina sakerna även hemskt billiga.
  Hur som helst så var filmen vi såg, The Duchess, en hemskt bra och sevärd film. Och enligt mig ovanligt oförutsägbar.
  Det är något speciellt med biografer. Popcornlukten, toalettköer, stressade föräldrar som försöker hålla koll på sina barn, fötter på stolsryggarna och de högt älskade svarta prickarna som flimrar förbi och hela tiden finns där på duken utan att man direkt tänker på dem. De som gör hela filmen levande på ett mycket säreget sätt. Bio är fint.

Idag har jag ägnat ca sju timmar åt städning av rum. Jag har placerat varenda liten sak på sin plats och raderat alla små damråttor från jorden yta. Det var mödosamt, men det blev hemskt fint och tanken på att bo här ett tag till blev med ens ganska behaglig.
  Imorgon ska jag bygga en liten minibyrå att ha knappar och sådant i. Det kommer bli fint. ♥

2 januari.

Snart har jag tryckt i mig ett helt paket mörk choklad. Det är inte gott längre. Det rör sig inte om något svart bottenlöst hål av depprision, utan snarare ett starkt sug efter choklad och en oförmåga att sluta äta.
  Idag har jag varit i Göteborg med mamma och gått i affärer tills benen höll på att gå av på mitten. Med mig hem hade jag diverse varma kläder inför den vinter som snart är över och en del andra fina saker och nödvändigheter.
Göteborg är en mysig stad på vintern, om än ganska kall. Den är även mysig på våren, sommaren och hösten. Men det är väl bara för att jag inte vet något bättre. Förutom köpenhamn. När jag blir rik och åker dit ska jag bo på Radisson SAS Rolyal Hotel och beundra alla Arne Jacobsens fina skapelser. Det skulle vara hemskt nice. Men jag får snällt vänta på att jag ska tappa alla mina tänder (flera gånger) så att tandfen kan komma och ge mig pengarna jag behöver(?). Eller helt enkelt skaffa ett jobb.



1 januari.

Flera flaskor cider, godis, icke fungerade tomtebloss och hallon gick åt för att fira det nya året, som förhoppningsvis kommer bli om möjligt ännu finare än det föregående. Det har varit ett hemskt fint år ska ni veta, med massor av nya erfarenheter och människor. Fina upplevelser och ännu finare vänner.
  Det blev inga nyårslöften i år, eftersom jag vet att det inte är någon idé. Jag kan inte hålla dem ändå. Istället blev det en hemlig nyårsönskning, som dock önskades lite för sent, men jag tror inte att det gör något.
  Hur som helst var nyårsafton något av det mysigaste på länge och firades med några av världens finaste flickor. Sjukt underbar kväll och natt, och absolut bästa tänkbara start på det nya året.
 

Ylva lyckades till slut ta sig upp på berget i sina skor med 8 centimeter klack.

Skärpan försvann spårlöst ett kort tag.

Men sedan kom den tillbaka.

Fyverkerierna var hemskt fina och vi skrek.

Ylva och Fanny ramlade i buskarna.

GOTT NYTT ÅR! ♥


RSS 2.0