popsong

igår hängde jag med sara i stan. det var fedt nice. fast alldeles för kort.
men sara är bra. sara är jättebra. och göteborg med sara är trevligt. jättetrevligt. punkt.



idag var jag på mysig middag hos fanny också. men det kanske jag lägger upp bilder från imorgon. hur som helst så gjorde vi lassange och bakade morotsbröd. och sedan åt vi fannys underbara tårta och såg på smala sussie. och så åt vi goda chokadklumpar med nötter och marsmellows i. och så fick jag träffa hennes vän nattalie som jag hört så mycket om. hon var en mycket trevlig människa på alla sätt och vis och jag tyckte om henne.

när jag kom hem var mitt hus tomt och tyst som i graven. min familj är i stockholm. på ett sätt är det skönt, men man känner sig så fruktansvärt ensam när man kommer hem och låser upp ett tomt hus och det är mörkt ute och alla sommargäster har åkt hem och allt känns bara dött. jag lyckades trots allt låta bli att drabbas av depprission och satte mig för att se på det som återstod av masdjävlar, vilket är en litet konstig film enligt mig. lite ledsam, men på ett bra sätt. det är en sådandär film som man borde titta på när man mår dåligt, eftersom allt i filmen får allt dåligt att bli komiskt. som när den fulle gubben får tag på ett gevär och man hör någon ropa "vad faaan, ingvar!" irriterat på dalmål då är allting bara ironiskt. det känns bra. det är en sådandär film som inte har någon direkt mening eller handling. det tycker jag om.

vi har påbörjat ett trevligt visdiktarprojekt i svenskan den här veckan. det känns bra, med tanke på att jag sett fram emot det så hemskt länge. trots det hade jag konstigt nog inte funderat särskillt mycket på vilken visditare eller poet jag skulle vilja jobba om. jag fick som vanligt beslutsångest och efter att ha vägt mellan cornelis wresvijk, edith södergran och bellman i några timmar tror jag att jag äntligen bestämmt mig för edtih södergran., med viss uppmuntran från ylva. jag tycker det hela ska bli hemskt intressant och jag ser fram emot det så mycket att jag nästan spricker. och jag hoppas att konserten blir så fin som jag föreställer mig. åh.

egentligen har jag ingeting mer att skriva så jag tror att jag slutar här innan jag villar bort mig totalt i min trötthet bland bokstäver och skiljetecken och hamnar någon helt annan stans. det slutar aldrig väl ska ni veta. men jag hoppas kunna återkomma snart igen, nu när jag börjar få koll på det är med skrivandet. so long.