popsong

Inspirationen flödar och mina nya fina blyetchpennor flyger över mitt nya fina skissblock med ljusets hastighet. Skissa, teckna, skugga, sudda ut. Allt på en gång. Det är så underbart flummigt och jag skulle kunna hålla på hela natten om det inte var så att jag ska upp imorgon för att ta bussen till Kode. Men det är lika trevligt det. Där ska jag träffa Viktor och vi ska frysa fötterna av oss på långa promenader med syftet fotografering. Mycket trevligt.
  Jag har börjat sakna sommarkvällarna. Den varma solen, svarta konturer mot horisonten, cykelturer på en rostig damcykel. Alltsammans som är så fint, det försvinner om vintern. Flyr söder ut tillsammans med fåglarna. Nu täcker frosten marken, och det är ju vackert på sitt sätt, men inte alls som sommaren. Nästa år följer jag också med fåglarna.

Som avslutning för dagen vill jag bara att ni ska ta få beskåda denne man som är helt otrolig med sin kamera och dator. Han heter Fredrik Ödman och hans bilder är sinnessjukt sjuka. Och underbara.