30 december.
Mina fingrar doftar vanilj och jag kan inte sluta lukta på dem. Vaniljstänger har en sådan där beroendeframkallande doft. Trots att doften i sig inte är särkillt behaglig, utan mest sötslikig och påträngande, så vill man inte sluta känna den. Det är som om man vill försäkra sig om att man fortfarande kan känna den. Man är så rädd att den ska försvinna.
Mina fingrar brukar faktiskt inte lukta vanilj. Det är bara för att jag håller på med förberedelserna inför imorgon, nyår.
De få sekunderna som skiljer 2008 från 2009 är reserverade för att hålla andan på. Gör vad du vill med resten, men de är till för att du ska sluta andas. Knappt märkbar syrebrist innan det nya året kommer, tätt följt av fyverkeripjäser och ljus i alla regnbågens färger. Ett nytt år är en fin sak. Nu börjar vi om på nytt.
Men inte förens imorgon. Chokladbrulé med hallon låter väl ganska gott?
Oh, and I will hold my breath these seconds.
dummadum saken är att jag inte åker till götet om jag inte kan vara med någon the entire time. mamma ska träffa en kompis och kul att vara själv där och vänta på dem i fyra timmar.
