sjunde juli tvåtusenåtta

kom nyss hem efter en lite smått tröttsam dag på jobbet. i och för sig beror det nog inte så mycket på jobbet i sig, utan mer att jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna och går upp alldeles för tidigt. det här tar kål på en efter ett tag.
  det skulle ju även kunna bero på krampen jag får i käkarna av att stå och le hela dagen. "hej" le. "en hallonsorbet och en choklad?" le. "bägare eller rån?" le. "nej, tyvärr har vi inte nötströssel" le. "det blir tjugofyra kronor tack" le, le, le, le, le. hela tiden. och det spelar ingen roll hur sur tanten är, jag ska le i alla fall. le och se och se glad och snäll ut. en glad och snäll glassflicka, det är jag det. men jag är inte bitter. jag får ju lön för mödan. förhoppningsvis räcker det till en käkoperation till slut.

trots detta kan ingen motbevisa att jag är sveriges lyckligaste människa. biljetterna till lars winnerbäck är beställda, betalda och uthämtade och ligger just nu lugnt och stilla i min väska och bara väntar på att få bli sönderrivna av en irriterad biljettrivare i slottskogen. och det hela blir ju inte sämre av att miss li och maia hirasawa också kommer och spelar. så även den för mig föredetta okäda emil jensen, med underbar malmödialekt, och de än så länge okända almost like boys med cissi, nour & maud. 
  och som om detta inte vore nog är det inte vem som helst som sällskapar med mig under min underbara kväll, utan nämnligen min älskade thea som jag saknar enormt sedan hon flyttat till magra.
  lyckan blir fullständig då jag inser att det endast är ungefär en och en halv dag tills jag får träffa adam igen. tre veckor är allt för lång tid att vara så många mil ifrån varandra, men nu är de snart över. alla tre.

igår satt jag vid symaskinen hela dagen och sydde mig en ny plånbok, då min gamla är på gränsen till oanvändbar. enda avbrottet var för att göra lite champinjonsoppa åt familjen. den blev hemskt god, även om grå sås inte llatid ser så aptiylig ut. även plånboken blev fin. jag är hemskt nöjd och planerar att lägga upp en bild innom en än så länge obestämd framtid. vi får väl se hur det blir med det.

nu ska jag sätta mig och göra något hemskt oviktigt. vet inte riktigt vad ännu, men det kommer jag väl på så småning om.
tills nästa gång; au revoir, mes amis!


Kommentarer
Postat av: Anonym

iochmed att jag har blivit av med min data ångest så kan jag läsa din blogg igen. Den är så fin!

massa <3 på dig

2008-07-20 @ 14:58:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0