popsong

vi, ylva och annat löst folk, var massa grymma på lunchkonsert. okej, jag hörde inte min gitarr (tror den var smått ostämd) och så men det är okej. ingenting blev fel och inte som det skulle och annika norlin skulle varit stolt över oss. tror jag.. spelade med hennes plektrum och så, bara för att jag tyckte det var lite sött och symboliskt och för att det är massa kick ass.
även massa trevligt alfapetspelande med koffe. fast han fuskade.. men jag vann i alla fall! mohaha!