popsong

okej, nu kommer svaret på gårdagens mystiska meddelande. typ..
jag och ylva satt helt ovetande(?) på ett ganska skabbigt café vasa som har kaffe och te som egentligen är vatten med kaffe/te smak med massor med trevliga harry potter-fans, även kallade fefo-medlemmar, och hade allmännt trevligt.. sedan stod vi helt plötsligt utanför rockhouse tillsammans med massor med håkan-fans och frös. eller ja, efter att vi varit en sväng till sf-bokhandeln, rocks och blivit inskickade i rockhouse efterosm vi tydligen var tvugna att köpa en håkan-singel eller planch eller liknande för att få et könummer och slippa stå längst bak i kön. då hade vi ändå varit där nästan först. men det var så värt allt frysande och skakande och bortdomnade tår, för en liten stund senare (2 ½ timme) stod vi öga mot öga med håkan(!) och fick våra skivor och plancher signerade med silverpenna.
vi hoppade lyckliga ut ur rockhouse på våra skakande knän med våra påsar i händerna och gick frysande och trötta till nils ericsson terminalen, lekte lite halv icke-straight och tog bussen hem och lyssnade på håkan hellströms nya mästerverk.