popsong

den här dagen tillbringades på marstrandmed en hel kladdkaka, diverse adra småkakor, lite mackor och två sötsaker vid namn matilda och johanna.

det hela började med hemskt mycket ringande runt till folk och när min fantasi inte sträckte sig längre ut i kanterna av mina bekantskapskretsar var det bara johanna och matilda som sagt att de kunde. (såhär i efterhand kan jag komma på hur många som helst jag hade kunnat ringa men det kom jag inte på då) men jag var inte ledsen. johanna och matilda är trevliga männsikor och hemskt mysiga att ha picknick med.
  så vi lämnade våra hem och tog oss ut mot marstrandsön med våran picknickkorg och filt och slog oss ner i gräset alldeles bredvid lekplatsen. (det är ganska otroligt, att trots at färjan går en gång i kvarten, lyckas turisterna fylla upp varenda en av dem en solig dag som den här) vi plockade upp våra kakor och satt och smååt lite gran, tills vi tog vårt förnuft till fånga och gick och gungade istället. hela lekplatsen var full med små barn och barnens föräldrar, men det fanns ändå två gungor kvar, som vi lade beslag på. sedan klättrade matilda upp i något som på långt håll liknade ett körsbärsträd, men jag är osäker på vad för träd det egentligan var. blommorna var fina i alla fall och matilda hade roligt. 
 efter trädklättringen blåste vi såpbubblor. vi snurrade runt och blåste och blåste och snurrade och snurrade ännu mer tills vi blev yra, och då blåste vi ännu mer.
  vi hade gräskrig, vilket kanske inte var det bästa vi kunde ta oss till som de pollenalergiker vi faktiskt är. men roligt var det, och gräsiga blev vi.
  när vi legat och kännt oss tjocka ett tag, efter att ha ätit up kakorna, druckit upp saften, ätit varsin macka och nästan en hel kladdkaka, tog vi färjan tillbaka över till andra sidan och tog ståplats i den turistfyllda, kokheta bussen. 
  väl hemma kunde jag slå mig ner med min bok, som ag fortfarande håller på med, och bara ta det lungt.