popsong

min favorit-ylva och jag tycker om sushi. min favorit-ylva och jag åt sushi.

det hela började som en vanlig torsdag. lite småtrist med evinnerligt blåsande i mässingsinstrument följt av lite sådant som är den egentliga anledningen att man går i skolan. rutinerna avbröts dock efter lunch, då jag, ylva och rasmus gav oss iväg i riktig mot mimers hus för at se musikalen hair, som för övrigt var väldigt trevlig. på vägen dit tänkte vi titta in på tårtdecor ett litet slag. Det var innan vi insåg att de hade konstiga öppettider och gick till musikanten istället. väl framme vid mimers möttes vi av små marstrandsbarn som rasmus tydligen rökt gräs med (alltså gräs GRÄS, inte gräs sånt gräs) och en david med massor av röda biljetter. vi följde med strömmen som flöt i riktning mot aulan, tog våra platser och stängde av mobilerna. Därefter började det hela och marcus var cool.

när skådespelarna bugat sista gången och alla hade ont i sina händer efter allt aploderande begav oss jag och ylva i väg mot västragatan för att köpa sushi hos peter, min trevlige föredetta prao-mentor från göteborg. på vägen dit hälsade vi på Disa på pralinboden. 
 Efter att ha stått och samtalat en stund med peter och betalat för vår råa fisk styrde vi stegen mot Bohus fästning och den fina gräsmattan med små tusenstjärnor i miljontal. Där satt vi med våra pinnar och diskuterade slavarbete och vilka öden som skulle kunna drabba oss om vi köpte glass. tyvärr gick inte våra spådommar i uppfyllelse.
 
vi tittade även in i rättvisehandeln och köpte lite trevliga saker, som jag inte kan gå in närmare på nu eftersom johanna är the one to get them, och det skulle ju vara synd om hon fick reda på det i förväg.
 hon är jättetrevlig, kvinnan i affären, och vet vad allting kommer ifrån. hon har tillochmed varit och hälsat på vissa av de små tillverkarna. hon hade världens sötaste små bilar, gjorda av opantningsbara burkar. jättefint gjorda med sina små hjul och små detaljer. det fanns även små cyklar, flygplan, hellikoptrar och lastbilar. jag ska önska mig en sådan liten bil i julklapp. de var så fruktansvärt söta.

väl hemma, efter att vi tajmat ylvas buss ganska exakt och jag hoppat på min med suzanne vega i öronen, bakades många små söta drömmar. de blev precis lagom smuliga och jag är stolt. tur att min faster är duktig och har skrivit ner ett lite onyttigare recept åt oss.

slut.