29 april - #2
där satt jag, hemma i min ensamhet, och vad gjorde jag, om inte satt och stirrade på min fars datorskärm och diskuterade detaljbeskrivningar i böcker och vad valborgs fylla kan leda till (rik, gammal man och hopp från höghus) med trevliga människor över en överskattad, men också underskattad, kommunikationsfunktion kallad msn. så när man sitter där i soffan och tänker att man nog borde göra något av sitt liv och ringa sin älskade ella och be att få sällskapa henne över en kopp te så, som genom ett under, poppar det upp en liten ruta längst ner i högra hörnet där det står "Today the first snow went to see the ground har precis loggat in". det här resulterar i att jag, en kvart senare, sätter mig på min cykel och trampar iväg mot den busshållplats som ligger närmast mitt hem.
(nu följer en lång redogörelse över min bussresa/cykeltur så om man inte känner för att läsa igenom den, utan istället läsa om vad som hände därefter så varsågod och hoppa ner till nästa stycke)
fem minuter. tio minuter. femton minuter. är bussen sen eller har jag missat den?
självklart insåg jag att det är helt naturligt för en buss att komma sent, särkilt på valborg då man enligt många bör dricka sig full och ramla i vattnet, men 20 minuter är väl lite att ta i? så jag går snällt och hämtar min cykel och cykelhjälm, för det måste man ha när man ska cykla för annars kan man dö, och och trampar vidare. det är ju inte så farligt jobbigt egentligen, eftersom det bara är ungefär fem kilometer och det går ju snabbare att cykla än att gå, men min ansvarsfulle far (märk väl att det inte finns ett enda kryddmått ironi i att min far är ansvarsfull) hade talat om för mig, genom männsikors geniala teknik, att det är många männsikor som kör bil trots att de är fulla med alkohol och ett litet barn på cykel hindrar inte dem från att köra ner i diket efter att de inte längre kan skilja på vilken som är verklig utav de två vägar de ser framför sig som delvis ligger på varandra.
snart kommer självklart den blå bussen, som jag väntat så tålmodigt på i tjugo minuter men som jag antog redan har åkt förbi och lämnat mig kvar, och kör om mig där jag cyklar på min cykelbana. jag, som blir jätteirriterad på mig själv för att jag varit jättedum och inte väntat längre, börjar cykla så fort jag kan för att hinna före bussen till nästa hållplats, men självklart gör jag inte det. inte som i reklamen, när han springer i kapp skolbussen och det är en lite pojke som räcker ut tungan åt honom. kanske att någon räckte ut tungan åt mig. men när jag kommer fram till ella, som sitter på berget med en trevlig hatt och en banan i handen, var det lätt värt besväret.
en liten stund senare sitter vi vid ellas köksbord och dricker te och spelar spel, med björk sådär lite lagom i bakgrunden. jag valde som vanligt alfapet, som jag personligen tycker är hemskt trevligt och ella, som vann, utmanade mig senare i ett annat spel, som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter, och vann nog även det. när ella varit lite rasisktisk mot hennes föräldrars kött och lagt ut tillräckligt med grytunderlägg åt vi trevlig middag med dem (föräldrarna alltså, inte grytungerläggen) bestående av någon konstig men god turkisk ost och sparrisrisotto.
senare drog ella med mig upp på hennes rumoch vi plockade fram lite trevliga utklädningskläder, i form av magnus uggla-peruk, brudslöja, sandaler, vingar, en fin danska pin, en skidmedalj som ella fått efter att ha kommit tvåa i en skidtävlig 1998 (hur många tävlande det var behöver inte nämnas) och den fina hatten ella haft på sig tidigare. vi utrustade oss med nödvändiga såpbubblor och kameror och gick ut på en liten trevlig promenad i mörkret. vi gick runt och ella visade mig var folk jag kände, och inte kände, bodde. nu vet jag var halva öns befolkninga har sina hus. vi blev omkörda av ett par polacker som tutade glatt på oss i sin röda bil och vinkade. om de på något sätt var påverkade av valborgsfirandet är fortfarande oklart.
vi avslutade vår promenad med att sätta oss på gungorna i lekplatsen och prata om olika saker tills vi gick hem och väntade på min mor.
efter ett litet tag ringde mor på dörren och kunde tala om för ellas familj att de fått en ny naken granne från skåne och att en annan granne hade en hund.
så slutade min och ellas trevliga kväll i lite diskussioner om klassresa och jag och mor åkte hem och tittade på början av superman returns med bror, tills jag inte orkade mer och lämnade dem kvar vardagsrummet för att gå och lägga mig.
(nu följer en lång redogörelse över min bussresa/cykeltur så om man inte känner för att läsa igenom den, utan istället läsa om vad som hände därefter så varsågod och hoppa ner till nästa stycke)
fem minuter. tio minuter. femton minuter. är bussen sen eller har jag missat den?
självklart insåg jag att det är helt naturligt för en buss att komma sent, särkilt på valborg då man enligt många bör dricka sig full och ramla i vattnet, men 20 minuter är väl lite att ta i? så jag går snällt och hämtar min cykel och cykelhjälm, för det måste man ha när man ska cykla för annars kan man dö, och och trampar vidare. det är ju inte så farligt jobbigt egentligen, eftersom det bara är ungefär fem kilometer och det går ju snabbare att cykla än att gå, men min ansvarsfulle far (märk väl att det inte finns ett enda kryddmått ironi i att min far är ansvarsfull) hade talat om för mig, genom männsikors geniala teknik, att det är många männsikor som kör bil trots att de är fulla med alkohol och ett litet barn på cykel hindrar inte dem från att köra ner i diket efter att de inte längre kan skilja på vilken som är verklig utav de två vägar de ser framför sig som delvis ligger på varandra.
snart kommer självklart den blå bussen, som jag väntat så tålmodigt på i tjugo minuter men som jag antog redan har åkt förbi och lämnat mig kvar, och kör om mig där jag cyklar på min cykelbana. jag, som blir jätteirriterad på mig själv för att jag varit jättedum och inte väntat längre, börjar cykla så fort jag kan för att hinna före bussen till nästa hållplats, men självklart gör jag inte det. inte som i reklamen, när han springer i kapp skolbussen och det är en lite pojke som räcker ut tungan åt honom. kanske att någon räckte ut tungan åt mig. men när jag kommer fram till ella, som sitter på berget med en trevlig hatt och en banan i handen, var det lätt värt besväret.
en liten stund senare sitter vi vid ellas köksbord och dricker te och spelar spel, med björk sådär lite lagom i bakgrunden. jag valde som vanligt alfapet, som jag personligen tycker är hemskt trevligt och ella, som vann, utmanade mig senare i ett annat spel, som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter, och vann nog även det. när ella varit lite rasisktisk mot hennes föräldrars kött och lagt ut tillräckligt med grytunderlägg åt vi trevlig middag med dem (föräldrarna alltså, inte grytungerläggen) bestående av någon konstig men god turkisk ost och sparrisrisotto.
senare drog ella med mig upp på hennes rumoch vi plockade fram lite trevliga utklädningskläder, i form av magnus uggla-peruk, brudslöja, sandaler, vingar, en fin danska pin, en skidmedalj som ella fått efter att ha kommit tvåa i en skidtävlig 1998 (hur många tävlande det var behöver inte nämnas) och den fina hatten ella haft på sig tidigare. vi utrustade oss med nödvändiga såpbubblor och kameror och gick ut på en liten trevlig promenad i mörkret. vi gick runt och ella visade mig var folk jag kände, och inte kände, bodde. nu vet jag var halva öns befolkninga har sina hus. vi blev omkörda av ett par polacker som tutade glatt på oss i sin röda bil och vinkade. om de på något sätt var påverkade av valborgsfirandet är fortfarande oklart.
vi avslutade vår promenad med att sätta oss på gungorna i lekplatsen och prata om olika saker tills vi gick hem och väntade på min mor.
efter ett litet tag ringde mor på dörren och kunde tala om för ellas familj att de fått en ny naken granne från skåne och att en annan granne hade en hund.
så slutade min och ellas trevliga kväll i lite diskussioner om klassresa och jag och mor åkte hem och tittade på början av superman returns med bror, tills jag inte orkade mer och lämnade dem kvar vardagsrummet för att gå och lägga mig.
Kommentarer
Trackback
