8 maj - maskrosor och ett musikaliskt geni
går gör man bäst så här års. lite lagom varmt. sådär så man inte vet om man ska ta på sig jackan eller ta av sig den.
gick hem idag, vilket var resultatet av försovningen i morse då jag inte hann cykla till bussen som jag brukar. insåg att det faktiskt var ganska trevligt. det var längesedan jag var ute och gick, även om det kanske inte kan räknas som att vara ute och gå. men jag gick längs vägen, utan att ta några genvägar som jag brukar, och spred maskrosfrön och såpbubblor omkring mig. i örononen spelades gamla håkan låtar och jag kom fram till att det som gör hans musik så unerbar är att, vilket humör man än är på, kan man alltid identifiera sig med texterna. man kan tolka dem på olika sätt varje gång, men ibland behöver man inte tolka dem över huvud taget. man vet bara att de har någon fin mening och det räcker. eller att bara lyssna på fel ord i rätt ordning, som inte bildar någon förståelig text, tonsatt med söta små melodier och känslor, det är det som gör det så bra. så himla genialiskt.
igår snurrade jag och ylva runt i gymnastiksalen, lite lagom klumpigt och i otakt. vi hade roligt och det är det som räknas.
en stor, ovälkommen, grå klump ockuperar dock just nu min hjärna och att tänka är omöjligt. hur den har kommit dit går inte att förstå, men den sitter mitt för allt det viktiga och hindrar mig från att komma fram till något någorlunda vettigt över huvud taget. jag skyller på mina alergitabletter, som är den enda realistiska(?) orsaken jag kan komma på.
men visst känns det skönt att vara vid liv, en dag till.
