popsong

hela sverige förfryser tårna och jag gungas långsamt in i min vinterdvala. det enda som håller mig vaken är den kalla vinden som obarmhärtigt biter tag i mina kinder. mörkret och tröttheten är oundvikliga.
  men den känslomässiga värmen finns kvar. jag tycker om de människor som jag inte klarar mig utan. de som är som små ullesockor och tumvantar om mina frusna kroppsdelar. om inte annat finns de där att frysa tillsammans med.
  jazzens slingrande melodier lyser också upp det jag snart kan börja kalla vintermörkret en aning och visar mig oupptäckta vägar genom b-förtecken och trioler. jag tycker om det. tonerna hoppar i tur och ordning in genom mina hörselgångar och vidare rakt in i hjärtat. där dansar de okontrollerat tills de blir alldeles trötta. och sedan dansar de lite till.