popsong

åh, det är så mycket i skolan just nu, så bli inte förvånade om jag får ett nervöst sammanbrott och dör snart.
  samtidigt som jag har mycket att göra envisas min koncentration med att befinna sig någon helt annan stans än där jag vill att den ska vara. om jag vill att den ska vara fokuserad på första världskriget, ger den sig iväg och slår sig ner på trotoaren på andra sidan gatan för att följa förbigående människor med blicken. om jag vill att den ska fokusera på pelles månadsinkomst för sitt jobb som bärplockare, flyger den upp i vädret och hittar ett intressant moln att studera ingående.
  dock har jag inga som helst bekymmer med att koncentrera mig på mina trevliga romaner och ganska dåliga vampyrböcker som jag envisas med att läsa. varför är det så? vad är det för fel på mig? 



jag var på två konserter förra helgen, varav en var helt fullkomligt underbar. även om jag hade lyckorus både under och en lång lång stund efter håkankonserten kan den absolut inte mäta sig med den alldeles fruktansvärt mysiga anna järvinen-konserten på den alldeles fruktansvärt mysiga lilla taubescenen.
  det är svårt att beskriva känslan, att sitta bredvid en underbar ella som man tycker väldigt mycket om, samtidigt som man sitter och huttrar lite till ljudet av annas fina röst och hennes söta band med tillhörande instrument och bakom en sitter så många människor och myser i halsdukar, varma tröjor och mössor tillsamman med någon de tycker lika mycket om som jag tycker om ella. och när de sedan får oss allesammans att kvittra som små fåglar och allting är så fint och hon spelar på sitt munspel och är så vacker - då kan man inte vara annat än lycklig.