popsong

nu känns det bra igen.
  större delen av den stress jag känns de senaste tre veckorna, på ett ungefär, försvann som i ett trollslag någon gång under den här veckan när robert så vänligt klargjorde att so-prvoet som jag kännt mig stressad, så stressad för blivit framflyttat till om sisådär två veckor. nu har jag åtminståne en liten chans att lära mig allt, och kanske till och med fördjupa mig lite i första världskriget, rysska revolutionen och dess onda makthavare och mer betydelsefulla personer.
  okunskapen och förvirringen, som legat likt en liten grå sten i magen på sistone är nu näst intill obefintlig. det enda som återstår är ett litet trevligt gruskorn, men det är som det ska vara.