popsong

idag har jag varit på skogsutflykt med min mycket sympatiska klass och plockat giftiga svampar. det hela var en ganska trevlig upplevelse som fick mig att fundera över varför jag inte spenderar mer tid utomhus och lever ljuvligt frilufsliv lite då och då. 
  jag tror att sälva uppgiften gick ut på att hitta så många olika sorter av svampar som möjligt, och då menar jag inte olika arter utan till exempel skivsvamp eller rörsvamp, men vi var alldeles för upptagna med att beundra fina små svampar som såg ut som designerlampor från sjuttiotalet och undersöka små vita saker som såg ut att kunna vara självlysnade och börja dansa och sjunga på kvällen. vi blev förföljda av rasmus och per som tappat bort erik och matteus med kartan och eftersom vi är egoistiska och elaka så försökte vi förtvivlat skaka dem av oss, dock utan framgång. så de följde efter oss som hundar, som rasmus själv skulle uttryckt det.
  efter att ha hittat hur många olika svampar som helst i alla olika former och storlekar kom vi till sist, med hjälp av ellas otroliga skills på att läsa karta, fram till guddehjälm hembygdsgård där vi möttes av en glad no-lärare (som vi för övrigt tycker väldigt mycket om) och vi sysselsatte oss med de ganska tråkiga uppgifterna och frös en hel del. ibland kan varm choklad vara lite extra gott ska ni veta.
  sedan åt vi konstig sojakorv och fick titta på gamla likvagnar och kaninhackare samt gustaf vasas släktträd i de gamla husen.
  på väg hem fick vi sjutts med en bussig busschafför till hålta och och jag och fanny bestämde oss för att plocka lite mer svamp innan bussen som gick ända hem anlände. det blev ganska många små kantareller och kantareller är ett fint ord.
 
väl hemma igen har jag hunnit bli lite trött och slö och lite röd färg börjar visa sig på mina kinder efter en hel dag utomhus. men jag tycker om det, det är så det skall vara.