popsong

mys helg. älskling var här och vi var helt och hållet upptagna av ingenting. det är fedt nice.
   eftersom det, till min förfäran, inte blev någon fefo-träff för min del (jag hade verkligen sett fram emot att träffa alla igen, det var ju så fruktansvärt länge sedan nu) satt jag och adam hemma och tittade på film och myste innuti vårt torra och varma hus medan regnet öste ner utanför. när det senare på eftermiddagen klarnade upp gick vi ner till havet och ritade i sanden. adam visade sig dessutom vara skillad på att kasta macka, en tills dess väl dold talang. vi tittade på aladin och åt glass. det hela var hemskt trevligt och även om jag var väldigt ledsen över att jag missade fefo-träffen, så var det här rätt bra ändå. rättså väldigt bra.

jag ska dessutom köpa en ny saxofon. det tycker vi om. jag var inne här om dagen och provade olika märken och storlekar, samt munstycken och rörblad. till sist bestämmde jag mig för två stycken som jag fick med mig hem för att prova i lugn och ro och den snälle mannen i butiken skickade med mig fem eller sex olika munstycken och fyra olika tjocklekar på rörblad. det är svårare än man kan tro att bestämma sig, men jag tror jag börjar komma fram till något bra.
  i affären fick jag dessutom pröva en jättegammal. den var från mitten av femtio-talet och var hemskt tuff. dock var klaffarna mycket konstigt placerade och det var ganska svårt att spela, eftersom saker och ting inte riktigt satt där de skulle, men det var roligt. 
  att stå där i deras halvljudisolerade rum och spela är dock inte något vidare trevligt. särskillt inte när man vet att någon som är mycket bättre på att spela än en själv står och lyssnar utanför. inte för att mannen i fråga inte var snäll, för det var han och han plockade fram olika modeller och märken åt mig och jag tror absolut inte att han tyckte illa om mig för att jag var sämre än honom för han var ju mycket äldre och har spelat mycket längre än mig, men det känns ändå inte så bra att ha honom ståendes där. man känner sig liksom lite besvärad. därför var det en enorm lätnad när han sa att jag fick lov att låna hem någa att prova i lugn och ro. kanske förstod han att jag tyckte det var lite småjobbigt.
jag är i alla fall hemskt glad och jag längtar tills jag kan börja spela på min nya saxofon.

nog för den här gången. nu ska jag fortsätta skissa på min skrynkliga gubbe med glasögon och dricka lite te.
♥