C`mon let`s go downtown, let`s go, hee-ey!

Hur jag än försöker hittar jag ingenting fint att skriva om. Jag letar överallt, vrider huvudet 360 grader i hopp om att det kanske finns något omkring mig värt att uttrycka i ord, men det enda jag ser just nu är mammas fulgula fåtöljer och ett fruktfat med lite för gamla äpplen. Och när jag blundar ser jag inte heller någonting, eftersom bristen på sömn har byggt upp en liten grå vägg framför min hjärna som hindrar min tankeförmåga.
  Jag vill skriva om något så hemskt intressant och vackert att det tar andan ur någon och som får hennes hjärta att slå ett litet extra slag. Jag vill använda de vackraste ord som finns och placera dem i en perfekt ordning efter varandra och forma ett oklanderligt stycke text, om så bara några rader, en mening. För att mina ord är en del av mig och för att jag vill ge bort dem till någon som vill ta hand om dem och tänka på dem. Alltid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0