popsong

Mindmaps är så hemskt fina. Speciellt när de är sådär röriga och kladdiga, med så mycket streck att man knappt ser vad det står. Det finns ingen början och inget slut. Det är bara en salig röra av ord och streck och obegripliga kopplingar. Och det allra finaste är att det bara är den som jort den som förstår vad den handlar om.