popsong

Bokstäver, ord och meningsbyggnader snurrar omkring i mitt huvud. Jag tänker på franska, försöker prata en engelska utan gramatisk korrekthet för att göra mig förstådd och min svenska håller på att bli näst intill bortglömd. Mitt huvud känns fullt av de tyngsta stenar som någonsin funnits i världen och jag är hela tiden ett litet steg efter det som kallas verkligheten och nuet. Att inte kunna kommunicera på ett någorunda vettigt sätt med någon som bor i ditt hus är en stor psykisk påfrestning och snart faller jag. 
  Men trots detta mår jag i övrigt mycket bra. Jag vet var jag har mig själv och allting annat. Och någon dag, när en fransman inte längre bor i min källare, ska jag lägga upp fina bilder på allting som gör mig lycklig och det som är fint i min värld just nu, men än så länge finns han fortfarande där. Jag tror dock att han sover...

Bilden är från Siv och Edinas blogg