There's a rainbow before me.

Det råder vacker kalabalik inuti mig och jag kan inte hindra det, vill inte hindra det. Jag vill aldrig någonsin att det ska försvinna. Jag håller mina ögonlock konstant slutna så hårt jag förmår för att få mitt älskade tomult att stanna kvar hos mig, hindra det från att se ljuset och börja längta efter friheten. Min vackra kalabalik vill få mig att göra saker som jag inte vågar, saker som jag vill men som mitt förnuft inte tycker verkar lämpliga. Mitt förnuft. Vilket förnuft? Jag börjar tro att det aldrig existerat, att mitt så kallade förnuft endast bestått i rädsla och alldeles för mycket tankar om rätt och fel.

Någon gång ska jag lära mig att våga.

Kommentarer
Postat av: Poffe

Kalabalik :D (Den funkar för mig nu!)



fast om du vågar så kan det gå fel, och då är det nästan bättre att stanna kvar i detta läget, eller?

2009-05-25 @ 18:08:35
Postat av: fanny alice randi

malin, om du inte vågar så gör jag det! det är säkert!

2009-05-25 @ 19:14:04
URL: http://photopicturet.blogspot.com
Postat av: agnes

haha, åh. det där känns märkligt bekant. förnuft och känsla.. om du inte har hoppat förut så måste du göra det! för även om du faller så kommer det att vara värt det. själv börjar jag bli lite black and blue efter alla mina fall.. så nu följer jag förnuftets flagg. eller, det är min plan iallafall♥

2009-05-25 @ 20:05:17
URL: http://vad-hedwig-hittade.blogspot.com/
Postat av: elin

remember ; hoppar du, så kommer du att ont, på något sätt. Du kommer att landa, antingen på en taggbuske eller en skön madrass, båda gör ont. Men när du väl har hoppat, så är du nere. På fast mark, och du behöver aldrig någonsin så vid kanten och fundera över hur det skulle kännas att kasta sig ut, för det vet du (: love

2009-05-25 @ 22:02:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0